Säsongspremiär på fredag kväll förresten. Har ju bokat lokal så jag hoppas skarpt på innebandy. Återstår att se hur många vi blir, men jag får väl ta med en basketboll i reserv. Hoppas bara att InterSport hinner få in mina nybeställa dojjor. Sedan har jag plötsligt börjat få upp ögonen för bodypump. Det kanske kan vara något när fotbollssäsongen är avslutad?
Två gånger är tur. Tre gånger är något annat. Rutin? Skicklighet? Bestäm själv. Jag kom hur som helst ihåg även denna fredag att ta Eskil med mig hem. Andra fredagen på rad nu. Jag är pretty damn stolt faktiskt. Nästa vecka kan vi kalla det skicklighet. Och rutin. På samma gång.
Men vem fan är Eskil?
Efter att ha levt ett långt och lyckligt liv i vänsterns tecken så verkar det vara maktskifte på gång. Igår talade högern - återigen - tydligt om vad man tycker om de 27 första åren av förtryckarregim där vänstern regerat, dominerat och hänsyslöst plockat uppmärksamheten...
Idag spelade jag inte utan sprang omkring med kameran istället. Det var faktiskt rätt trevligt det också, trots en klar hemmaförlust. 0-6 är väl inget att skryta med direkt...
Har just avverkat andra halvlek på Old Trafford, där Man United inte lyckades få hål på Readings nolla. 22-2-nånting i målchanser men 0-0 i matchen. Rätt dålig utdelning trots sådant totalt spelövertag men det kan väl bara bli bättre. Borta mot Portmouth på onsdag spricker nollan. Det lovar jag...
Idag smygstartar förvisso den engelska ligasäsongen med Community Shield, där United och Chelsea möts (ligavinnaren mot FA-cupvinnaren). Revansch ja visst. Efter den urtrista FA-cupfinalen i maj så kan underhållningsvärdet knappast bli sämre...
Den här tisdagen kommer jag att kasta i papperskorgen när den passerar onsdag om en liten stund. Man ska förvisso vara glad för alla dagar men man måste också ha dåliga dagar för att uppskatta de riktigt bra dagarna. Den här dagen var lottad att bli usel, från början till slut. Nästan i alla fall.
Jag borde egentligen ha packat väskorna men landade istället framför Champions League (04/05) på PS2:an. Igen. Osasuna (Spanien) stod för dagens slumpade motstånd och endast en halvlek in i första matchen haglade okvädningsorden över spanjorerna i mitt huvud (ja, jag hade balkongdörren på vid gavel).
Andra dagens krasslighet har passerat och en ridå av halsont har legat konstant över mig idag, även om det är bättre än igår. Nu på kvällen verkar dock kroppen få ta emot en feberattack också, som i en andra våg.
Lördagen i Östersund har bjudit riktig högsommarvärme. Klarblå himmel, ljumma vindar och grönexploderade träd. Andra dagen i rad nu och det är njutbart som få andra saker. Givetvis laddade jag inför kvällens drabbning på Parken i Köpenhamn och jag fick en mästerskapskänsla i huvudet som inte riktigt kunde släppa. Men, en känsla som dock fick ett pinsamt slut.
Det känns lite tungt just nu och mars har sonika avslutats med en missräkning i schemat. Jag hade nämligen tänkt att följa Färjestad några veckor till men får helt enkelt inrikta mig på silly season, en väldigt tidig sådan då man som FBK-supporter är van vid finalserier de senaste åren.
Det är slut. Över. Finito. Och precis som jag önskade sist ("Hoppas det blir Cannavaro. Hoppas det blir Italien.") så blev det Gli Azzurri som tog tillbaka VM-pokalen, den underbart vackra skapelsen, efter 24 år på drift.
Nu är slutet nära. En månad går osannolikt fort när man har roligt dagarna i ända. Är det inte VM så har ju nu då juli visat sig från sin allra bästa sida och då blir det givetvis utomhusaktiviteter. Några grillningar är redan avklarade och fler lär det bli.
På lördag gäller det. Tyskland. I München. Med en fanatisk hemmapublik. Kan inte bli annat än fest och visst vore det väl underbart att bara få knäppa till dem och sonika förstöra deras egen turnéring? Ingenting är omöjligt, men visst måste vi lyfta oss en hel del för att nå kvartsfinal. Kan vi det?
Det är fredag. Början på helgen och dagen efter - miraklet! Efter den prakfiaskomatchen kändes hela veckan som en lång enda bakfylla men nu är vi äntligen back on track och på vilket sätt!
Det är söndag. En riktig praktsöndag. Många är säkerligen bakfulla, mår skit och tänker förmodligen ligga och sova hela dagen i det sköna vädret som vi fått nu. Själv tänker jag bara konstatera att det är dagen efter ingenting, där "ingenting" i det här fallet står för inga mål. 0-0 mot Trinidad & Tobago är snudd på patetiskt.
Hade vägarna förbi Stockholm Stadion i torsdags och lyckades få några skymtar av landslagets stängda träning inför Chile-matchen (2 juni, 1-1) och inför VM såklart.
