Efter en alldels underbar höstdag, med klarblå himmel och sådan där fanatisk höstkall luft att dra in i lungorna så landade jag tillslut på cykelsadeln för en runda på Frösön. Martin guidade mig runt, eftersom det blir tämligen snårigt att hitta rätt på de hundratals stigar som tog oss över Skogstigen, Lövsta, Flyget, Sommarhagen, Valla, Mjälleberget och hem igen. För er som undrar hur det gick – följ .
Helt otroligt att komma ner till Sommarhagen förövrigt. Klarblank Storsjön, i en tidig höstskymning och med Oviksfjällen som reste sig i horisonten. Man förstår varför han valde att anlägga kåken där han gjorde, den där Berger. Man förstår också varför man själv valt att parkera sig här uppe. Man funderar över det i alla fall någon gång per år (!) och vid sådana här tillfällen behöver man inte motivera sig nämnvärt extra. Det är fantamig oslagbart.
Som om det då inte vore nog så bjöd kvällen på en sagolikt brinnande skymningshimmel strax efter åtta. Som om jag inte redan var nog övertygad…
