I veckan som gick var det alltså lite mer ”äkta” premiär för en långresa med nyaste inköpet. Passaten. Eftersom jag har historiska siffror att jämföra med så blev det ju lite mer spännande att faktiskt jämföra gammalt med nytt och faktum är att de flesta av mina förhandsteorier stämde en efter en. Egentligen inga konstigheter.
Jag tyckte 9-3:an drog förvånansvärt lite soppa, framförallt på långresorna. Att komma ner i 0,74 var oftast enkelt så länge man höll sig kring lagliga 100-120 utan att dra på växlarna varenda gång man hade möjlighet. Nu var det i och för sig lite extra kul, det var en pigg rackare och riktigt skönt att låta automatlådan göra jobbet. Att då rulla i mål med Passaten, ungefär 200 mil efter påbörjad roadtrip och avläsa 0,52 är ju ett rent nöje i sammanhanget (uträknat på den totala körsträckan, bilden nedan visar hemresans förbrukning). Att det då är en diesel där vi dessutom lyckades pricka västsveriges billigaste (?) soppa gjorde inte saken sämre (13:39 på Tanka i Mora, vi såg inte en enda annan mack som under veckan låg under 14:00 och jo, vi rullade förbi ett antal!). Efter en snabb överslagsräkning har det då visat sig att det bara i rena och skära bränslepengar blev i princip en hel tank i prisskillnad om man rätt upp och ner jämför tysken med svensken.
Som sagt. Ett nöje i sammanhanget men det är också en aning skrämmande att vi 2013 skrävlar om att vi hittade diesel för ”billiga 13:39”. 2006, när priskriget i Trollhättan härjade som mest var det inga problem att hitta 95-oktan för under tio spänn. Men det var då. Nu är det nu. Passaten drar rubbat lite soppa och räknar vi ihop de körda milen och de kommande milen framöver har vi snart en skillnad som motsvarar en hyfsad semester i en annan tidzon. I bara soppapengar. Grattis till oss!
