Lika klart som höstens första halka. Lika klart som att solen går upp på morgonen. Lika klart som att en grek röker. Lika klart som att barn ljuger för sin egen vinnings skull. Lika klart som att en jänkare försvarar sin säkerhetskontroll på flygplatsen. Lika klart som att Sir Alex-eran aldrig kommer att återupprepas.
Lika klart är april månads nyckfulla väder. Ena dagen står man med halva foten i en sommarlik värmebölja, där solen strålar från en klarblå himmel, glasskonsumtionen skjuter i höjden och man tar sina löparrundor i shorts. Andra dagen så. Ja. För lika klart är det ju att man står där som ett fån och ser förvånad ut och undrar vad sjutton det var som hände.
Well. Jag tröstar mig med att det inte är lika jävligt som förra året och att vi förhoppningsvis nu kan lägga tidernas sämsta vinter till handlingarna. Snart. Om ett par-tre-fyra-sju snömässiga bakslag alltså. För det är också ganska klart.
