På vägen hem från Stockholm igår så blev vi på E4:an utanför Gävle omkörda av en bil man inte ser varje dag. Är man Saab-älskare så reagerar man lite extra och redan i backspegeln såg jag att det där inte var en vanlig rackare. Lyckligtvis svängde vi båda av och stannade till på Statoil där jag fick både en liten fotosession och en pratstund med ägarna.
Det här 9-7X-exemplaret, en -08:a, importerades med 26 andra från USA till handlaren i Småland. Där en 4,2 liters V8 på 290hk och enligt ägarna dricker den runt 1,4 per mil, eller som de själva uttryckte det…
”Soppan kostar en tjuga per omkörning”
Inte helt gratis med andra ord och plötsligt känns Passatens 0,5 mer mil som ingenting i jämförelse. De konstaterade att det är värt det. Typ. Jag tror inte att jag håller med. Visst, Saab i all ära men just i det fallet saknar jag inte mina gamla 9-3:or alls faktiskt och då var både Black Pearl och Silverpilen ganska bränsesnåla för sin tid.
Kul ändå att se en 9-7:a på vägarna, inte helt vanligt och totalt producerades bara knappt 21500 fordon av modellen. Den är inte riktigt lika unik som i fallet med nya 9-5 SportCombi som jag fångade i Vänersborg i maj 2011, den kombin hann ju knappt till produktion innan Saab kastade in handduken.
Jag gillar också Saab, men denna och Subaru-Saaben 9-2X är bedrövliga bilar som sänkte varumärket.
Ja, 9-2X:en var verkligen en bedrövlig skapelse. Kommer ihåg att jag såg den i Vänersborg en gång och fick gnugga ögonen för att tro det.
Lite fulsnygg sådär ändå, trots att det inte är någon ”äkta” Saab då. Måste ju passa bra om man verkligen vill vara unik med sitt bilval..?
Ja precis. Det producerades inga större mängder av den modellen. Tack och lov. Bränsletörstiga saker är väl det sista den här planeten behöver. 🙂