Om några timmar står jag där igen. På en startlinje. Knapp en månad efter ToughViking är det nu dags för höstens andra och sista tävling. Lidingöloppet hägrar och framför mig har jag tre mils löpning ute i vackra och ganska kuperade miljöer utanför Stockholm. Det här är andra gången jag gör loppet, efter att 2012 tagit mig igenom det på strax under tre timmar och målet är givetvis primärt att slå den tiden, även om jag vet att jag kan bättre än bara så.
Om jag ska luta mig tillbaka mot den information jag har kring dagsformen så borde jag göra det av flera skäl. Dels har jag fler långpass i kroppen nu på senare tid än förra gången, med två stycken pass på 21km+ och ett på drygt 17 de senaste veckorna (utöver Vikingen) och jag har även ett lopps rutin på sträckan vilket borde göra att jag kan disponera energin lite bättre. Det som kan hindra mig är kramp, en havererande mage eller att knät tackar för sig. Men jag litar på knät, det har fungerat fint på uppladdningen.
Tider och förväntningar då? Jo. Så här.
- Sub 2:40. Extremt nöjd om jag springer in på en sådan tid då det innebär ett snittempo på 5:20 eller snabbare. Det är jag i skrivande stund inte tränad för men tävling är tävling och då går det alltid lite fortare. Jag sätter dock lite högre odds på det.
- Sub 2:50. Mycket nöjd om jag springer under en sådan tid och det känns helt klart rimligt att landa där kring dessa krokar.
- Sub 2:56. Personbästa men inte heller så mycket mer. Fortfarande nöjd, för ett personbästa är ändå alltid ett personbästa och innebär att jag slagit mig själv på fingrarna. Det är alltid kul!
- 2:56+. Fail! Jag är tränad för att göra tre mil bättre än så här och absolut under tre timmar. Punkt. Om kroppen säger ifrån så är det fullt möjligt att det här dock blir en sanning men med bra planering så slipper jag magproblem och annat trams.
- Brutet lopp. Finns inte på kartan och skulle jag tvingas till det så är det en extremt missnöjd drydian som bloggar om det om några
dagarveckormånaderår.
Startgrupp 11 lubbar ut klockan 14:10 så vid 17-tiden borde Sverige rimligtvis har ett resultat. Jag ber om att få återkomma. Just nu längtar jag bara efter att få trava ut på ön och få svettas, dricka blå Powerade, äta kanelbullar och tugga saltgurka. Mumma!
