Tio timmars personbästa

Semestern är officiellt över. Ni vet, den som inleddes med min numera moderna klassiker och som igår avslutades längs E45:an under tio av söndagens totalt 24 timmar. Roadtrip norrut. Också det en modern klassiker, sedan 2002. Jag började kunna den där vägen redan 2003. Den är fin. Och tråkig. Och det går inte att göra så mycket heller, som att svänga höger eller vänster någonstans bara för att få lite omväxling. Då kan en hamna käpprätt åt Örebro, Jönköping eller Ånge. Föga lockande.

Enda förändringarna som går att få till är att variera vilken sida om Vänern som en kör på (Dalsland eller Mariestad) och sedan om en ska följa E45:an i Härjedalen eller köra över Vemdalen. Just Vemdalen är ju nice, för då ges det en liten touch av fjällvärlden. Alltid något.

Igår valde jag E45:an norrut efter Sveg. Över den där lilla genvägen vid golfbanan, en hålig grusväg över ett vattenkraftverk som gör att en slipper passera just Sveg. En vacker dag ska jag ta reda på exakt hur mycket en sparar på den fulvägen. Känns spontant som ett par mil. Är förmodligen inte mer än ett par kilometer.

Förresten. En vet att semestern är slut och det vankas jobb när bilen med LMS*-regplåten rullar framför. 

* LMS = Learning Management System, typ ungefär sådant jag jobbar med/i.

Och så satte jag personbästa då. Och då menar jag inte sånt som en kunde sträva efter för tio år sedan, att köra på så kort tid som möjligt. Snarare tvärtom nu för tiden. Det är svårt att bränna på för hårt om en ska ner i de 0,46l/mil som färddatorn skvallrade om när jag parkerade hemma, 792km efter start från Trollhättan. Det är jag nöjd med, efter att medvetet gått in för saken. Hade 0,43 fram till Kristinehamn när trafiken var tung och långsam. Att tempot ökar en sväng ju längre norrut färden går är standard. Dels mindre trafik men också hemlängtan. Hur som helst. Mycket nöjd.

Ett annat personbästa jag satte var att jag lyssnade på sex podavsnitt i fyra poddar. Från det att jag lämnade Trollhättan tills det att det sista avsnittet klingade ut strax innan jag nådde Frösön. Konstant. Oavbrutet. Perfekt tid att lyssna ikapp det som jag inte hunnit med under semestern.

…och idag satt jag på jobbet strax efter halvåtta. Som om jag aldrig varit borta. Hösten är här.Var hälsad!