Mars – paradisöar, gröna mattor och kaos

Mars. Åh, mars. Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Du innehöll verkligen högt och lågt. Från mina mest storögda blickar över Färöarnas magnifika landskap. Till skrikande frustration när bloggen för artonde gången på tre veckor gick ner, varav den femte i mer än fyra timmar. Nämnde jag att jag plagierats också? Inte? Men vi tar väl allt från början tänker jag.

Jag rivstartade månaden med att resa till Färöarna. Denna ögrupp har verkligen alla tänkbara kvalifikationer för benämningen ”paradis”, som med sin blandning av Island och Svalbard bjöd på ett par plusgrader, Atlantens vågor och dramatiska klippor som stupar rakt ner i evigheten. Och så snackar folk om Maldiverna, Bali och Hawaii. Seriöst.

Vi hyrde en bil, tog oss runt från norr till söder. Vi åkte tunnlar genom berg och under vatten. Vi stannade för ett otal fotostopp och förundrades över naturen. Vi stod på klipporna och lät ljudet av oceanen rulla in både i öron, hjärta och själ.

Jag hann inte ens hem från Färöarna innan jag satte mig på nästa flight. Ja faktiskt. Förseningen från Vágars flygplats gjorde att jag fick åka från Arlanda direkt till London istället för att, som planerat, hinna hem till Östersund däremellan.

Det gjorde i och för sig inget, jag kom iväg i vilket fall och fick se två fotbollsmatcher på lika många dagar. Inte ett dugg synd om mig med andra ord. Nu har jag dessutom bockat av både Craven Cottage och Wembley. Det är definitivt inte synd om mig.

Ja, lägg på skidåkning både på Storsjön och uppe vid Svartsjöarna, några träningspass med RunAcademy och vårvinterns intåg i livet. Ljusare kvällar, värmande sol och massa snö.

Bloggkaos har jag också hunnit med. Tekniken fick frispel och bloggen gick oförklarligt ner vid flera tillfällen, i allt från ett par minuter till som mest tio timmar (!). Energi som skulle gå till kreativitet fick gå till felsökningar långt in på nätterna, hundra mail med webbhotellet och tillslut en lösning som verkar fungera tillsvidare.

I tre dagar fick jag vara lugn och sansad. Sedan snubblade jag av en ren tillfällighet in på en sajt som visar sig köra en copy-paste på den här bloggen (och några till). Energi som skulle gå till kreativitet fick gå till mejlskrivande, säkerställande av bevis och annat mer eller mindre spännande. Den enda komplimangen jag kan komma på är att personen gillar bloggen. Det hjälper dock föga när hundratals timmars arbete plankas rakt av. Då blir jag… tja, förbannad. Kan vi kalla det.

Mars. Åh mars. Jag vet inte riktigt hur jag ska sluta. Du innehöll verkligen högt och lågt. Men okej. Jag rundade av månaden där jag började. Med att resa. Men det får bli en historia för april.