April och karaktär. Träningskaraktär. Det skulle ju vara fokus, vilket jag konstaterade redan i början av månaden. Jag har inte ens något roligt träningsevent inplanerat, efter att jag tillslut helt strukit årets Göteborgsvarvet från kalendern. Och med facit i hand så är jag nöjd, trots att jag jobbat på resande fot ett par-tre dagar de senaste sex veckorna.
Egentligen är det enkelt. Eller kanske… ”enkelt”? Att komma till hotellrummet efter jobbet och ramla ner i löparskorna istället för soffan. Fast. Det är inte så enkelt. Finns det något så kan bli så komplicerat som att ta sig ut på en träningsrunda, trots att det bara kräver ett enkelt ombyte och att dra ner till gatan och sätta igång? Jag tror inte det.
Att då få till det och bjudas på Djurgårdsvyer som dessa… tja, det fungerar.
Eller att gå på alla de pass som en bokat upp på dagarna när man är hemma, istället för att avboka för att gotta sig med en utelunch. Totalt har det blivit 15 träningspass på 22 dagar, inklusive två fina dagar i Bydalens utförspister. Fyra löppass, resten styrka och kondition. Fint så. Mycket fint.
Ja, plus att jag gjort mitt bästa för att skotta ut den där jädra snöhögen på gården. Allt för att hjälpa våren på traven en aning. Men vi kan väl kalla det för ”vardagsmotion”, eller hur?
April är inte slut än så jag tänker fortsätta boka upp pass på gymmet och dra ut på vårrundor i löparskorna. Även de dagarna då det tar emot. Jag vet att jag kommer att älska det beslutet framöver.
Frågan är bara vilket event jag ska boka upp mig på. En mara i år har jag ju nästan lovat mig själv. Har ni några tips?