Svarta leden på Skuleberget – extrem, vertikal & jävligt rolig

Jag klättrade via ferrata på Skuleberget första gången för två år sedan. Varför det dröjde så orimligt länge vet jag inte riktigt men redan efter första minuten på gula leden insåg jag att det här skulle bli sommarens kanske roligaste grej. Den gången hann vi bara med gula och förra sommaren körde vi vita och röda. Sedan fanns det bara en kvar och nu har jag ÄNTLIGEN gjort svarta leden på Skuleberget!

Vad är via ferrata?

Via ferrata är en vajersäkrad klätterled där man alltid är förankrad i vajern med hjälp av klättersele och karbinhakar. Hjälmen ska alltid vara på huvudet och ett par lämpliga skor med bra fäste är verkligen att rekommendera, precis som handskar för att inte trasa sönder händerna på vajern.

Skulebergets via ferrata har funnits sedan slutet av 1980-talet men sporten i sig har anor från 1843 när den första byggdes upp på toppen av Hohe Dachstein. Tekniken användes även av soldater under Första världskriget för att ta sig över svåra bergspassager i Dolomiterna.

Vilka leder och svårighetsgrader finns?

Det finns två skalor på svårighetsgrad. Dels en tysk (1-6) och en österrikisk (A-E). Skulebergets via ferrata går efter den sistnämnda och har fyra leder upp på toppen – vit, gul, röd och svart. Titta i tabellen här under:

Hur är svarta leden på Skuleberget?

Svarta leden på Skuleberget ligger lite mer på bergets skuggsida och en bit bortanför starten av röda och vita. Skuggsidan gör att den ofta torkar upp långsammare än gul/vit/röd. Det gör att den många gånger öppnar senare än de andra lederna efter en regnskur.

Är man sugen på just den svarta bör man ha koll på vädret någon eller ett par dagar innan man själv tänker klättra. Vid regn stängs också alla leder omedelbart så mitt tips är att följa Via Ferrata Skuleberget på Facebook där de uppdaterar bergets status och så fort läget är på väg att förändras.

Vem kan klättra svarta leden?

Svarta leden på Skuleberget rekommenderas bara för den som klarat röda leden utan större problem, eller har liknande erfarenheter.

Hur börjar svarta leden?

Med en 18 meter lodrätt vägg.

För egen del hade jag redan kört både gula och röda den här dagen. Två och en halv timmes effektiv klättring sätter sina spår och både armar och händer var redan ganska färdiga som artister. Därför blev jag lite fundersam när jag stod vid starten och blickade uppåt. Den svarta leden på Skuleberget inleder nämligen med en i princip lodrätt vägg på cirka 18 meter.

”Åfan…” var väl min spontana tanke innan jag sög i och började bege mig uppåt.

Någonstans hittar jag energin för innerst inne tycker jag ju att det är skitroligt, plus att jag längtat efter svarta leden ända sedan jag klättrade på Skuleberget första gången för ett par år sedan. Därför tar jag mig meter för meter upp. Letar emellanåt febrilt efter små insatser att sätta fötterna i. De är få och jag får flera gånger sträcka mig maximalt för att nå nästa bästa fäste. Jag har hyrt klätterskor på plats och greppet är lyckligtvis super. Många gånger sätter jag foten platt mot den lodräta väggen och jobbar mig uppåt.

Vid det Inverterade V:et kommer ett lite värre överhäng som kräver en ordentlig insats. Jag stöter också på en rejäl svårighet på en väldigt liten platå, där bara en person ryms. Här får jag faktiskt etappens första ordentliga huvudbry inför ytterligare en lodrätt passage tillsynes helt utan grepp eller ställen att sätta fötterna på. Armarna skriker att de inte orkar dra mig upp mer men eftersom det inte finns några andra alternativ är det bara att fortsätta.

Så jag fortsätter.

Micropauser och luft under fötterna

Här och där tar jag behövliga micropauser och det är ändå en riktigt häftig känsla att stå på en lodrätt vägg med massor av luft under fötterna (så länge man har kontroll). Ja, plus en härlig utsikt över området. Eftersom svarta leden ligger lite åt ”fel håll” så ser jag inte parkeringsplatsen, så utsikten är faktiskt något bättre på de andra lederna.

Sista delen av svarta leden på Skuleberget är den samma som finalen på röda. Det är fortfarande en del kvar att göra men de svåraste partierna är avklarade. Nu är det bara att köra och den här delen har jag ju faktiskt gjort några gånger tidigare. Jag njuter så mycket jag kan samtidigt som jag behåller fokuset. Säkra mig ordentligt, en karbinhake i taget, och sätta fötterna på bra ställen. Där det finns bra ställen vill säga.

Och le. För det är ju förjävla roligt!

Belöningen på toppen

Precis som med de andra lederna är belöningen på toppen helt sagolik! Höga Kustens skogar breder ut sig och Norrfjärden ligger blå och vacker en bit bort. Jag dröjer mig kvar lite och tar in stunden. Skuleberget har bjudit på tre riktigt fina klättringar och visar också att det är fullt möjligt att klättra mer än en led på samma dag, med bra fysik och lite pannben.

Och visst, jag är trött. Det vore väl bra konstigt annars tänker jag. Händerna kommer förmodligen att få blåsor och armarna kommer göra sig påminda i morgon. Såna detaljer har jag dock svårt att bry mig om. Upplevelser och adrenalinpåslag av den här typen överväger alltid eventuell träningsvärk efteråt. Och jag längtar redan till nästa sväng hit ut till kusten. Förhoppningsvis redan i sommar.

Vilka hänger på?

Att tänka på inför svarta leden på Skuleberget

• Har du klarat röda leden utan problem klarar du troligen den svarta leden.
• Det finns utrustning att hyra på plats, som klättersele och skor.
• Man klättrar helst med handskar. De finns att köpa för några få kronor på plats.
• Rekommenderat är smidiga skor med bra fäste. Har man inga – hyr. Då får man det som krävs.
• Har du börjat klättra måste du fullfölja. Att vända är en dålig idé.
• Titta på filmerna om de olika lederna, de finns på sajten.

Till sist tar jag med mig det här, som Via Ferrata Skuleberget själva skriver på sin sajt: ”Den som klarar Svarta leden på Skuleberget, har även visat klättertekniska förutsättningar att klara av många av de svåraste Via Ferratorna i Alperna.”

Alperna nästa alltså så jag frågar igen: vilka hänger på?