Vykort från Lagos – två timmar och en Pastél de nata på bordet

Tågresan från Boliqueime utanför Vilamoura till Lagos några mil västerut har tagit en dryg timme. Vi har längs rälsen fått en försmak på vad Algarvekustens böljande landskap har att erbjuda. Den här dagen ska vi ägna åt en roadtrip längs kusten, signerad vår portugalsvenska bloggvän Cathinka. Vi är ett par timmar tidiga till vår meetup så vi bestämmer att ta oss an Lagos, denna charmiga lilla stad vid havet.

Det vi hört mest och bäst om i Lagos är dess gamla stadsdel. Vi struntar helt i de vidsträcka stränder som sägs vara populära här. Några strandfanatiker har vi aldrig varit även om vi gillar att hänga nån timme med en mugg kaffe och se havet rulla in. Det har vi testat både på Manly Beach i Sydney, St Thomas i Karibien och Miami Beach i… ja, Miami. Vi känner oss ganska nöjda.

Promenaden rakt ut från tågstationen i Lagos tar oss förbi marinan, en läcker fasadmålning och även frukt- och fiskmarknaden Mercado Municipal de Lagos som vi blivit rekommenderade att titta in i. Så blir det men vi avstår från att handla med oss något. Vi är båda ganska osugna på att ha en fisk liggandes i bilen men det är alltid kul att se lokala små matmarknader i alla dess former.

Slingrande gränder och det gröna huset

Efter fiskmarknaden och en promenad längs kanalen viker vi upp på ett promenadstråk med lite affärer och folk i allmänhet. Det leder oss omgående upp bland massa gamla hus och slingriga kvarter, med vackra fasader och dekorerade gator. Ibland öppnar det upp sig med pittoreska torg, grönskande apelsinträd och små serveringar. En del är hål i väggen, andra med stora parasoller.

Det är glest med folk bland borden vilket kanske inte är så konstigt. Dels är det här ingen högsäsong och på många håll har Portugal precis börjat öppna upp efter nedstängningar och restriktioner.

Ett av Lagos mest kända hus hinner vi också passera. Trevåningshuset med sin säregna gröna fasad sticker verkligen ut där det ligger vid ett av alla torg. Vad det är vet vi inte och vi hittar ingen förklaring heller mer än att det är vackert och egendomligt.

En Pastél de nata tack

Ett av tipsen vi fått är att ta in på Goji Lounge café, en bit upp bland gränderna. Det här lilla stället ligger också vid ett litet torg där uteserveringarna är i full gång. Solen har orkat över taken men fasaderna lägger en behaglig skugga över sittplatserna. Platserna ute är fulla så vi får ta en bänk inne istället. Varsin kaffe och den portugisiska specialiteten pastél de nata står snart på vårt bord.

Pastél de nata är en liten pajformad bakelse som fylls med en kräm gjord av mjölk, ägg, socker och kanel. Det här är en variant på Pastél de Belém där skillnaderna främst är två. Dels får Pastél de Belém bara tillverkas av Fábrica dos Pastéis de Belém i Lissabon och den innehåller till skillnad från Pastél de nata-varianten också citron. Vårt exemplar duger fullgott och en vacker dag när solen skiner ska jag ge mig på att göra de här små sakerna hemma.

Våra två timmar i Lagos har susat förbi och vi har en väntande bil nere vid kanalen. Vi packar ihop våra saker och beger oss ut bland de myllrande gränderna i stans charmiga gamla stadsdel. Nu väntar Algarvekustens mer dramatiska natur men det tar vi i ett annat inlägg.