Våra spontanbokade hotell längs Amalfikusten och i Neapel

Under sommarens resa till Amalfikusten och Neapel bokade vi i princip ingenting på förhand. Inga aktiviteter, inga boenden. Det var bara vår hyrda Tesla som vi säkrat upp några veckor innan avresa. Oftast öppnar sånt här upp fina möjligheter till spontanitet då vi inte är upplåsta till specifika tider och platser. Visst kan det också innebära att vi missar upplevelser på grund av fullbokat men en öppen kalender har förr oss rent historiskt ändå trumfat motsatsen när vi varit ute.

Om det är något som vi många gånger prioriterar ner så är det våra boenden. Vi försöker så klart hålla en viss nivå och undviker sunket men vi slår väldigt sällan till på superlyx. Pris och praktiskt slår högre än lyxiga faciliteter som vi ändå inte hinner använda.

Amalfikusten, Neapel

Neapel i första halvan av augusti?

Trots att vi befann oss i augustis första halva noterade vi lätt förvånat hur luftigt det var på hotellsajterna. Någon vecka innan avresa gjorde vi en snabb överflygning för resans nätter och konstaterade kort att vårt boka-spontant-koncept skulle fungera för hela veckan nere kring Neapel.

Hur bokade vi då? Ett par av våra boenden gick bara att nå via Booking.com, ett tredje bokade vi genom Hotels.com och det fjärde bokade vi direkt på plats (och till ett bättre pris än vad Hotels.com visade). Med det sagt – hotellsajterna är bra för överblicken men det är inte självklart att de har bäst priser. Bäst för hotellen är så klart att boka direkt hos dem, vilket vi försöker anamma i den mån det går.

Så. Vilka var våra boenden och hur var de?

Dryden och Maradona i Neapel

Natt 1: Hub Naples, centrala Neapel

Det enda vi egentligen behövde var en övernattningssäng någonstans i centrala Neapel eftersom vår avsikt var att rulla mot Vesuvius och Amfalfikusten redan efter en natt. Dagen innan ankomsten hittade vi så Hub Naples mittemot centralstationen i stan. Det blir inte mer mitt i smeten än så här även om vi egentligen tycker att kvarteren kring storstäders tågstationer känns ganska tråkiga och ibland stökiga.

Väl på plats blev vi visade upp i en korridor, låst med koder, och ett tillsynes helt nyrenoverat rum. Alla rum i boendet verkade inte ens vara färdigställda och lampskärmarna i vårt eget rum var fortfarande inplastade med prislappar kvar. Aldrig varit med om något liknande. Vi snackar alltså bara rum här, med utsikt mot en nedgången innergård. Ingen reception. Ingen frukost. Inget annat förutom rum, vilket ju egentligen var det enda vi behövde. Dock rent och fräscht och vi är inte dem som är dem. Vi somnade gott…

…men blev vid 03-tiden väckta av att någon låser upp dörren och är på väg in i rummet (!). Vi skriker till, personen ursäktar sig och backar ut men där kände vi att ett samtal med värden följande morgon var på sin plats. Han kunde dock inte förklara det bättre än att säkerhetsvakten inte haft koll på rummet var bokat. Eller nåt.

Ja, nej. Det var som sagt bara en natt. Det är vi tacksamma för.

HITTAGoogle Maps

Natt 2: Hotel Valleverde, Corbara Salerno

Till vårt nästa boende, på Monti Lattaris norra sluttning, tog vi oss via gratisvägarna från Vesuvius. Det finns flera fördelar med att hoppa över motorvägarnas betalstationer. En av dem är att man får se kvarter man annars skulle missat, i det här fallet de ruffiga stadsdelarna i Neapels norra förorter.

Hur som helst. Efter att vi kört serpentinvägar både ner från Vesuvius och upp mot Hotel Valleverde parkerade vi Teslan utanför vad som verkade vara ett sedan flera decennier sovande hotell. Det var vi och några gäster till, vilket märktes både på kvällen och vid frukosten dagen därpå. Väldigt magert inredda rum och ett badrum som mest påminde hur saker såg ut på 80-talet. Men! Städat och fräscht, det ger vi dem.

Vad Valleverde framförallt hade var en utsikt utan motsvarighet. På hotellets stora utomhusterrass stod vi och såg på hur solen gick ner över Neapelbukten, där Vesuvius snart var en svart siluett som reste sig över de alla hundratusentals ljuskällorna i storstadsområdets myller av hus, gator och motorvägar. Makalöst vackert!

HITTA | Google Maps

Natt 3: Hotel Paradiso, Castellammare di Stabia

Efter en härlig dag längs Amalikustens slingrande vägar, med branta bergssluttningar på ena handen och Medelhavets böljande blå vågor på andra, klev vi in på vårt nästa boende. Hotel Paradiso var nästan lika sömnigt som Valleverde, till den grad att receptionisten tog oss med på en rundtur och lät oss välja vilket rum vi ville ha. Med en balkong i norrläge fick vi även den här gången Vesuvius som utsikt.

Vi gjorde som vi brukar och tog ett kort löppass i de närmaste kvarterens trånga gränder. Peak-Neapel-känsla, utan att vara i direkta Neapel. Ni vet, tvättlinor mellan husen, vespor i 150 knyck och kyrkklockornas ringande som ekar mellan de flagnande fasaderna.

Den här gången hade vi gjort något så ovanligt som att valt hotell utifrån en detalj som vi annars väldigt sällan tar hänsyn till. En pool. Det såg så jäkla nice ut på bilderna vi sett på förhand så vi bestämde oss för att helt enkelt försöka ta tillvara på tillfället och bara… vara. Väldigt olikt oss. Och jo, det var nåt så djävulskt skönt att bara ligga och slappa i liggstolen med en Birra Moretti efter en stund i det tillsynes grönskimrande vattnet.

Hotel Paradiso har en restaurang och vi tänkte äta på den. Den hann dock stänga före utsatt tid men receptionistfarbrorn hjälpte oss att beställa en utkörd pizza från ett ställe i närheten. En stund senare satt vi på takterrassen och åt en sen middag, till ljudet av stadens sorl och Vesuvius svarta skugga en dryg mil bort.

HITTA | Google Maps

Natt 4-6: Top Floor Rentrooms, centrala Neapel

Inför våra avslutande dagar inne i Neapel ville vi bo centralt då vi hade en tidig tågavgång att passa vår sista morgon. Efter upplevelserna kring centralstationen och Hub Naples några dagar tidigare låter det kanske rimligt att avstå samma område men vi chansade och bokade ett nytt rum – i samma kvarter. Den här gången blev det dock betydligt bättre!

Top Floor Rentrooms var också nyrenoverat, med en liten reception där den trevlige värden mötte upp oss på ankomst. Från rummet hade vi första parkett både mot Piazza Garibaldi, centralstationen och återigen med Vesuvius som majestätisk kuliss en dryg mil bort. Det är svårt att ducka för vulkanen när man befinner sig i Neapel, kort sagt.

Som jag sa tidigare i inlägget så fokuserar vi minimalt på lyxiga faciliteter. Samma här. Det här var ett rum med en säng, ett litet skrivbord och eget badrum. Inte mer. Inte mindre. Däremot väldigt prisvärt och med en värd som visade väldigt fint engagemang. Från honom fick vi flera bra tips både på upplevelser och restauranger.

Frukosten? Doggybag-pizzan från föregående kväll. Fint så.

HITTAGoogle Maps

Jo men det här gick ju bra

Ja, vårt koncept med spontanbokningar fungerade igen. För femtioelfte gången. Det dröjde sedan bara ett par månader innan vi körde samma tema när vi reste till New York och Washington. Och när jag stack till Chicago nu nyligen.

Hur gör ni, bokar ni också spontant eller vill ni ha koll och ett spikat schema?

2 KOMMENTARER

  1. Så länge vi inte åker charter, så är det nästintill 100% spontant och obokat. Finns flera anledningar till det. Det främsta är att vi inte vet vart målet är och vi vill inte stressa när vi reser. Att hitta boende var inga problemet för oss när vi tog en road-trip till Kroatien och Italien i somras.

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.