Vi är nog många som har sett Mont-Saint-Michel på bild och reagerat ungefär ”Ja men just det, det där slottet här ju så häftigt!”. Men så vet man inte riktigt var på kartan man ska placera ut det. På sin höjd ”Frankrikes västkust någonstans?”. Helt klart igenkänningsfaktor på den, åtminstone fram tills vi började planera vår egen roadtrip till Normandie.
Och tänka sig. Efter några timmar på den här minst sagt spektakulära ön så är vi bra mycket klokare än innan. Framförallt vet vi att det inte är ett slott.
Tidvattnet
Det som många troligen känner till är Mont-Saint-Michels speciella läge och det dramatiska tidvattnet. Vissa stunder på dygnet kan man promenera ut på havsbotten och de till synes ändlösa stränderna som då omger ön. Några timmar senare har havet tagit över och vattnet omger då stora delar av ön.
6 snabba om Mont-Saint-Michel
🇫🇷 Normandie, Frankrike
🚗 320 km väster om Paris
🅿️ Betalparkering (karta)
🚌 Gratis shuttle från parkering
🏰 Ön & byn är gratis
🎫 €16/p för klosterkyrkan
Ett fingeravtryck i pannan
Historien om klostret på Mont-Saint-Michel tar sin början redan år 708. Enligt berättelsen fick biskopen St Aubert flera drömmar där ärkeängeln Mikael uppmanade honom att bygga ett kapell på ön. Aubert verkar ha varit en smula svårövertalad. Tillslut ska Mikael the ärkeängeln sonika ha tryckt sitt finger mot hans panna så hårt att det blev ett hål i pannbenet. Någonstans i den vevan verkar polletten ha ramlat ner och öns första kapell uppfördes här på toppen av Mont-Tombes.
Det skulle dock dröja till år 966 innan benediktinermunkar slog sig ner här och klostret började växa fram på allvar. Under århundradena byggde man både ut och om till det mäktiga komplex vi ser idag. Under franska revolutionen sjönk dock andlghetsnivån en aning när klostret istället användes som fängelse. Ja och med det sagt är alltså Mont-Saint-Michel inget slott utan ett kloster.
Från 30 till tre miljoner
Le Mont-Saint-Michel är en av Frankrikes minsta kommuner och här finns det bara runt 25-30 fast boende. Antalet besökare är desto fler, årligen lockas närmare tre miljoner människor hit. Då kan man ju tänka sig att det är helt tjyvtjockt med folk här mest hela tiden och ja, det var nästan så vi blev avrådda från att åka hit i mitten av juli.
Vi tog ändå risken att trängas med andra, även om det inte är vår favoritsysselsättning. Och det var i juli vi var i krokarna. Inte i april och inte oktober. För vissa saker vill man se och uppleva med egna ögon.
Gratis och ogratis
Även om Mont-Saint-Michel och själva ön är gratis att besöka så kostar det ett par hundra per person att besöka klosterkyrkan. Den bör förhandsbokas men vi blev lätt förvånade när vi bara två timmar innan vår ankomst kunde boka biljetter och därmed slippa entréköer. Mitt i juli.
Ett annat råd är att ”göra” ön på morgonen och med våra mått mätt var det jättetidigt att parkera bilen redan klockan nio. Sedan var det bara att ta transferbussen ut till ön, en liten tripp på runt tio minuter.
Inga köer
Mitten av juli, biljettbokning med kort varsel och exakt noll köer in till klosterkyrkan. Åtminstone med förhandsbokad biljett. Ja det blev vår verklighet den här förmiddagen, trots farhågor om motsatsen. I lugn och ro kunde vi ta in toppen av den här säregna ön. Klosterkyrkans alla våningar. De stora salarna. Terrasser med utsikt åt alla möjliga håll. En månutställning. Och alldeles behagligt med folk.
Med en guide får man säkert mängder med historier om vad ön, klostret och kyrkan genomgått under sina trettonhundra år här på kusten. Den här gången valde vi vår egen väg och kände att det var en vettig nivå.
När vi vandrat runt och tittat på allt och ingenting i knappt två timmar kände vi oss ganska nöjda. Nere i byn var det nu betydligt mer folk och påtaglig trängsel, sådär framåt lunchtid.
Vi tog oss en liten kaffe innan vi ramlade ut genom stans portar. Vinkade hejdå till dess trettiotalet invånare och tusentals turister. Kastade några sista blickar upp mot det här fantastiska bygget. Och så sa vi tack och tack för en ny och inte så liten bucketlistupplevelse.
Igenkänningsfaktor här med. Jag såg det som ett slott någonstans vid Frankrikes västkust.
För ett sådant kloster(som jag nu vet att det är) hade jag också tagit risken att få trängas. Men vilken tur ni hade som slapp trängseln, under högsäsong dessutom.