Jag la mig på bänken vid båthamnen och lät pulsen sjunka. Svetten rann längs tinningarna. De nyutlagda bryggorna guppade lätt. Ovanför mig vajade träden och molnen några tusen meter upp susade förbi i maklig takt. Drygt dussinet kilometer i Skärgår’n satt onekligen som ett smäck idag, i gassande sol och bara lätt svalkande vindar. Ingen medvind. Ingen motvind. Sommarvibbar. Plus en pipande klocka som bekräftade att träningen går åt rätt håll, så här efter veckans femte träningspass. Milen under 50 borde jag göra vilken dag som helst men med tanke på bristen på löpträning det senaste (och några lager igår) så är jag mer än nöjd med den tiden idag. Just nu.
Bättre ska det bli. Bättre blir det.
En dusch följt av middag i trädgår’n på det här så kan jag ha gott samvete resten av kvällen.
Men jösses vilket väder. I natt låg till och med hamnen och viken helt vindstilla. Inte en krusning. Inte ett vågbryt. Jag kan inte ens komma på när jag upplevde det senast.
