Sommarens sista roadtripdag i södra Sverige. Vi rullar ut från Trelleborg med sikte på vår lånade lägenhet i Göteborg framåt kvällen. Planen är att swisha förbi Malmö utan stopp och istället ha en lunch nånstans ute på Kullen. Förbi Höganäs och längst upp till fyren, som får bli etappmål nummer ett.
Det blev dock en ofrivillig sightseeing i Malmö ändå eftersom motorvägsavfarten mot Göteborg försvann medan jag låg i vänsterfilen strax söder om stan. Så kan det gå. Efter någon timme så kryssar vi dock på de vackra landsvägarna kring Höganäs, på väg ut mot Kullens fyr. Luften är kvav och regnet hänger i luften. Vi kommer ut, lyckas hitta en parkering och tar sedan promenaden upp till fyren.
Efter en vecka på resande fot är vi ganska möra i huvud, ben och inspiration. Tempot är lågt och vi är hungriga. En god fisklunch senare, och efter att ha knarkat lite havsvyer med inslag av Danmark där på andra sidan, sätter vi oss i bilen igen. Vi rullar förbi den gulnade golfbanan där ute på Mölle, jag hinner svära åt infantila medtrafikanter, motorvägen tar vid och snart är vi högst upp på Hallandsåsen med vida vyer i framrutan.
Jag har sett den här utsikten massor av gånger men tröttnar inte. Ändå är den nog lite roligare åt andra hållet, även om utsikten är högst begränsad då. Men då är man på väg ut. Nu är man på väg hem och vill faktiskt mest komma fram.
En bekant i Halmstad, som jag inte träffat sedan 2003, har bjudit in. Egentligen ska vi stanna över natten men känslan av att komma hem är för stark. Vi avböjer erbjudandet alldeles för sent. Jag får dåligt samvete över att vi velat med både dagar och övernattning.
När en reser oplanerat och lägger schemat för dagarna tidigast kvällarna innan så blir det lätt så. Hela veckan i södra Sverige har varit sån. Det är ett kul sätt att resa på men ett helvete när man ska försöka planera något i god tid. Det här snabbesöket i Halmstad blir själva signumet för det.
Vi tar oss ändå ro att åka ut till Tylösand, lyssna lite på after beach och även ta ett dopp i havet. Första gången jag är på den här stranden sedan 1998. En sväng på västkustens bästa glasställe får vi också till. Lummiga Riccardos strax utanför Halmstad är väl värt ett besök, om man har vägarna förbi.
Klockan tickar. Vi tackar Halmstad för att vi fick komma och stänger det sista kapitlet för vår roadtripvecka. På E6:an norrut möter vi en magisk solnedgång och precis när mörkret ramlat ner för kvällen rullar vi in i Göteborg.
Nu väntar det minst roliga. Packa upp, tvätta och få struktur i kappsäckslivet som präglar sommaren 2018. Men det är självvalt. Och njutningsbart. Jag kan göra om det. Redan sommaren 2019. Sverige har så galet mycket att erbjuda. I princip rakt utanför dörren, oavsett vart i landet en är. Det handlar bara om att visa lite handlingskraft och verkställa det.
Jag ska bli bättre på det.
