Kärebarn, vi är ju flera dagar in på ny månad (och nytt år) och jag har fortfarande inte samlat ihop resterna av det som en gång var december 2018. Det är väl hög tid då. Att sammanfatta allt alltså. En månad som blev lite lugnare än planerat men som i slutändan inte gjorde någonting alls. Ibland blir saker inte som en tänkt sig och då tänker jag att det finns en anledning till det.
Men vi tar väl allt från början.
Jag köpte tillslut ett pulsband till Garmin Fenix 5 (träningsklockan alltså) och fick plötsligt vettig pulsdata (och mycket annat) kontra pulsmätaren på handleden. Bra köp med andra ord. Och tränat har jag gjort. Hela vägen fram till jul, då jag (gissningsvis) drog sönder nåt i stil med ”gluteus medius”. Sedan dess har jag förpassat mig själv till trappmaskinen och ett cykelpass i fredags. Får se vart det här tar vägen. Det där med ont i ryggen är jävligt sub-optimalt.
Vi har också spekulerat i hur framtiden med nästa bil ser ut. Det är nu knappt ett år kvar på nuvarande kontrakt och innan augusti bör vi ha tänkt klart och ha en plan. Det är väl bara att sätta igång och provköra bilar helt enkelt. Sedan får vi väl se om vi fortsätter leasa eller inte.
Sedan slog vinteridyllen till mitt i december, lagom till min mor kom upp till Östersund på besök. Det blev sådär sagolikt vackert som det bara kan bli typ i Östersund. Massor av snö. Massor av minusgrader. Massor av december.
Och så kom den där jävla drönarincidenten på Gatwick och ställde in både flygresan från Östersund och därmed hela vår planerade pre-Christmas-London-weekend-dammit-f-word. Det var inte så mycket annat att göra än att vara hemma och ta det lugnt. Och det var faktiskt precis vad vi gjorde. Hela julen, alla mellandagar och raka vägen in på det nya året.
Det betyder också att jag fick klart massa gamla släpande projekt. Min vlogg om SJ:s 1 klass såg tillslut dagens ljus på min Youtube-kanal, mitt inlägg om att hitta vilken flygplanstyp man ska flyga med blev klart (och populärt!) och så återfick jag kärleken till Manchester United igen. Bara en sån sak.
Jag vet ärligt talat inte när jag tog det så lugnt över en jul senast. Om jag ens gjort det. Och då har jag ändå jobbat i mellandagarna istället för att bränna injobbad flextid på att ligga hemma och pilla naveln. Den tiden tar jag ut i februari istället…
December var det. En månad med planer som inte blev av men en månad med massa kontraster. Och just kontraster har vi pratat om förut. Det är änna fina grejer det.
Kontraster är bra grejer! Så himla tråkigt med Gatwick-grejen, många som fick inställda resor de dagarna. Hoppas du får ett fantastiskt reseår under 2019! 🙂
Kontraster är fint och jag gillar dem verkligen. Och på sätt och vis blev det ju kontraster när allt blev inställt och vi fick hitta på något hemma istället. 🙂 Önskar dig ett fint reseår det samma!
Kontraster, kontraster – ett bra livsknark 😉 Precis som förmågan att kunna ställa om och ta tillvara på plötsliga ändringar. Det finns ju oftast någon riktigt bra uppsida med dem.
Mellandagar har nog seglat upp till mina bästa ledighetsdagar på hela året. De är så otroligt toklediga. Så skönt!
Livsknark. Så kan man kalla det. Och det gick alldeles utmärkt att ställa om faktiskt. Jag passade på att jobba, spara mina injobbade flextimmar och bara… tja, ha det lugnt. Vi hade ju inte direkt något bokat något här hemma den där London-helgen. Och på det stora hela är det nog de lugnaste mellandagar jag haft. Någonsin.
Samma här… Har bara sammanfattat första halvan av 2018… Men bättre sent än aldrig, tänker jag? 😀
Absolut. Jag tror inte att det finns något lagkrav på hur det ska se ut heller. 😛