Jag hade en fin svit på fyra raka 21km Göteborgsvarvet inför i år, inklusive ett personbästa 2015. Och har totalt ytterligare elva i bagaget. I år, just idag faktiskt, går det 40:e varvet runt i stan. Det skulle också ha varit ett semi-jubileum för mig, eftersom det i år är 20 år sedan jag sprang mitt första lopp. Min första halvmaraton till och med, den där mulna majdagen 1999.
Men. Det tänkta dubbeljubileet ställde jag in. Av någon anledning blev jag aldrig sådär Varvet-pepp som jag brukar bli. Jag var förvisso inne på att kanske anmäla mig så sent som för en dryg månad sedan. Men, så ramlade massor av jobbresor in och så den fina helgen i Skåne på det. Sedan stack priserna på resorna till Göteborg iväg och så blev det bara för mycket av allt. Så jag sket sonika i det.
För hade jag haft viljan att lösa det så hade jag löst det. Inte svårare än så. Och jag har inte känt någon sorg för det, så här veckorna innan. Faktiskt. Det är inte så att jag är otränad och inte skulle klara en halvmara. Snarare tvärtom, utan att ha testat hur snabbt det skulle kunna gå.
Fast Göteborgsvarvet är ändå Göteborgsvarvet på något sätt. Maj. Prunkande grönska i Slottskogen. Sprudlande vårväder. Folket. Vimlet. Löparna. Peppen längs hela banan. Och så vidare. Så just idag faktiskt, när min bror är nere och gör sitt första Varvet på elva år, känner jag lite lite sug. Eller mycket. Men det är så dags nu.
Jag tar sikte på andra lopp istället. Har ju lovat mig själv en maraton i år. Har dock vare sig spikat eller ens forskat särskilt djupt i det, mer än en önskedröm om ett lopp jag hittat i september.
Och nästa år. Då är jag nog ändå i Göteborg igen tror jag. Jag känner suget. I alla fall just idag, när 50.000 andra löpare drar ut på gator och broar i stan.
Ses vi då?
Japp, vi ses nog då. Blev också grymt sugen efter att ha kört första (!) Gbg-varvet 2017, men uppehåll förra året och i år. Men nu i dagarna blev jag pepp på 2020 ! 🙂
Då är det väl bara att boka då. 🙂