Tretton halvmaror. Två Lidingölopp. Ett oräkneligt antal andra tävlingar och galet många träningspass. Men framförallt ett löfte till mig själv. Att efter flera år av funderingar bara sätta ner foten och göra det. Och 2019 är året då det händer. Jag ska äntligen springa mitt första maratonlopp!
42195 meter är långt. Jävligt långt. Men, efter att ha börjat känna på de där riktigt långa distanserna och tiderna under året så är det så klart inom räckhåll. Jag vet att jag grejar en mara om jag vill. Inte på världsrekordtid, men jag grejar den. Det är jag trygg i.
I maj-någon-gång började jag leta efter maran med stort ”m”. Egentligen hade jag inga fler krav än att loppet ska gå i år. Jag hittade maror i närheten. Jag hittade maror inte alls i närheten. Tillslut fastnade jag. I en kombination av häftig resa och ett spännande lopp. Och, efter inte allt för utdragna överläggningar med Maria, även i ett beslut.
Den 15 september, om en månad idag alltså, kutar jag över startlinjen i Blackmores Sydney Marathon!
Blackmores Sydney Running Festival
Yes, vi åker till Australien och springer! Maria tar halvmaran och jag tar helmaran, som båda är en del av Blackmores Sydney Running Festival. Det återstår en del praktiska funderingar kring hela eventet. Som det faktum att halvmaran startar klockan 6 på morgonen och helmaran klockan 7. För norra halvklotets mest morgontrötte är det kanske en större utmaning än att faktiskt springa själva loppet…
Sedan har vi en del annat att fundera kring vad gäller upplägg på resan och sånt, men jag tänker att det löser sig efter hand. Det blir både Sydney, Melbourne och Singapore på den här trippen så det finns lite att sy ihop innan avresan.
Fast framförallt ska jag äntligen få göra mitt första maraton. Det är den vetskapen som gör att 4-5-timmars långpass känns aningen lättare att ge sig ut på. Det är den vetskapen som gör att all träning just nu känns lättare att ta sig an.
En månad kvar. Nedräkningen har börjat. På riktigt.
Stackare! dock är inte Melbourne city speciellt mycket att hänga i julgranen. Där lär ni fixa en bil. Staden är liten och sunkig med mycket uteliggare. En fin strandpromenad men that is it.
Hoppas på en fika i Melbourne med några resebekanta jag träffade på Svalbard. Annars är nog siktet mest inställt på Great Ocean Road.
Sjukt kul! Ska bli kul att följa. Min köplust är ff long gone efter urladdningen i juni, men kanske lite på väg tilllbaka. Får liksom sno lite av er pepp. Aus känns som min första kärlek. ?
Ja, klart du ska bli mer peppad. Ta sikte på löppass i Sthlm i höst? 🙂
Köplust!? Nja, den är inte long gone. ???
?
Wow, vad häftigt! Då du i mina ögon är rutinerad i att starta i både stora och små löptävlingar och vet hur lätt det är att dras med i något tempo som inte ingick i planen, men även hur man ”hejdar” sig och inte rusar med. Så det kommer att gå galant! Antar att det inte är tokvarmt heller och det gör ju det hela lite trevligare. Blir spännande att följa tiden dit och inte att förglömma, racereporten efteråt!
Jag vet inte hur man hejdar sig ju! Haha! Det ska bli en utmaning även med det. Främst i att försöka sätta ett tempo som jag tror att jag kan hålla över hela loppet men också att faktiskt hålla det, även om folk runt mig drar iväg. Tack tack! 🙂
Kul och riktigt häftigt med Australien! Lycka till!
Tack! Ja, det ska bli riktigt häftigt! Första gången down under! 🙂
[…] REPORT. Så hade det äntligen blivit dags för mitt första maratonlopp, i Sydney av alla ställen! Jag var så klart peppad och preppad till max inför det här, men så […]