Jag vet inte vad det var som lockade men något fick mig att vilja besöka Père-Lachaise, som är Paris största begravningsplats. Det är dock ingen vanlig kyrkogård som en normalt sett tänker. Det här går mer åt nekropol, med sina gravhus och på sina håll gigantiska monument.
Paris toppar år efter år listorna över världens mest besökta städer och ligger ständigt på runt 15-19 miljoner besökare per år, beroende på vem som presenterar siffrorna. Över tre miljoner av dessa hittar till begravningsplatsen Père-Lachaise. Den invigdes 1804 och låg då i stadens utkant. Nu ligger den i det närmaste mitt i stan, granne med tunnelbanans linje 2.
Gravarna på Père-Lachaise varierar i storlek. Vissa är inte större än att en urna får plats medan andra ståtar som riktiga praktfulla monument, ja nästan som små egna kapell. Många är som små ”kiosker”, med plats för en person att knäböja och att lägga en blomma.
Det är inte helt enkelt att få sin sista viloplats på Père-Lachaise. Man ska ha levt eller dött i Paris och det är i dagsläget dessutom kö. Gravplatserna hyrs över 10-50 år och om en grav inte förnyas riskerar den som ligger där att flyttas, för att ge plats åt en ny grav. Resterna i den gamla graven flyttas då till ett benhus, fortfarande inom begravningsplatsens gränser.
Idag räknar man med att över en miljon människor ligger begravda här men om man också räknar med de som flyttats till benhusen så säger siffrorna 2-3 miljoner.
I långt över en timme strosade vi omkring här och tittade på kända och okända gravar, hänförda av lugnet men också all prakt tillsammans med dödens ständiga närvaro. En väldigt märklig känsla tillika värdig.




Kända personers gravar på Pere-Lachaise
Det har genom årets begravts en hel del mer eller mindre kända personer på Père-Lachaise. För gemene person här i Sverige varierar så klart kändisskapet men många känner säkert till Oscar Wilde, Jim Morrison, Victor Noir och Edith Piaf.
Bland de stora monumenten finns också för Parisarna kanske mer kända personer begravda. Ett av de mer magnifika tillhör familjen Menier men det finns många många fler och väldigt få som jag själv kände till innan.




Läs mer och hitta till Père-Lachaise
Begravningsplatsen ligger i Paris tjugonde arrondissement och tunnelbanans blå linje (2) har tre stationer nära Père-Lachaise. Den närmaste heter just Père-Lachaise och de två andra närliggande är Philippe Auguste och Alexandre Dumas.
Det är gratis att gå in men parken stänger på kvällarna. Öppettiderna varierar beroende på årstid, det bästa är att titta på Paris turistsajt.
Det är något vackert med begravningsplatser, även om det känns lite märkligt att gå där bland döda och se det som en sevärdhet.
Om det blir återbesök i Paris så skulle jag gärna besöka Pére-Lachaise.
Ja, jag håller med dig. Det är lite märkligt att en begravningsplats kan bli en attraktion som den här.
Jag har bara varit där en gång av alla år i Paris. Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att svenska kyrkogårdar är tio gånger vackrare, men Père-Lachaise är ändå väldigt fin den med i all sin prakt. Promenerade ni runt någonting i området däromkring? Den ligger ju inte långt ifrån Canal St Martin vilket även det är värt att se och upptäcka.
PL är så mäktig tycker jag, och så mycket annat än vad vi har hemma. Men vi gick inte runt jättemycket faktiskt. Hittade ett litet hipstrigt café innan vi bestämde oss för att åka ”in till stan” igen.