Där satt årsmålet – 300 mil i löpardojjorna!

Det började med en dryg halvmil på nyårsdagen för snart ett år sedan. Då hade jag precis sprungit in drygt 150 mil under 2020, ett rejält kliv från tidigare år sett till löpning. En dubblering faktiskt, trots att jag tycker mig ha sprungit mycket i flera år. Det hade jag ju inte, så sett. Inför det här året hade jag därför bestämt mig för att springa ännu mer. Jag visste att jag kunde. Jag visste att jag skulle orka. Jag tänkte att jag kör. För man orkar ju som bekant mer än man tror.

Första målet blev 200 mil, som sedan reviderades till 250 och som framåt sommaren spikades det till 300. Ett rimligt mål som både var inom räckhåll men som också skulle kräva en rejäl insats.

Igår var det söndagen den 19 december. Med knappt två veckor kvar av året sprang jag tillslut in mil nummer 300, när jag och Maria körde intervaller längs Vallaleden hemma på Frösön.

300 mil.

Alltid variation

Även om jag haft ett mängdmål på pappret har jag alltid varit noga med att få in kvalitet. Jag vill ju bli bättre så variationen har alltid funnits med i genomförandet. Intervaller i snöstorm, myspass på solgassiga fjälltoppar, transportlöpning till mataffären och motvindiga höststormar under oktobers mörka kvällar.

Mer än en gång har jag längtat hem till en varm dusch. Mer än en gång har jag och Maria joggat tillsammans, diskuterat livet och löst problem. Mer än en gång har jag lyssnat på poddar av olika slag och mer än en gång har spellistan med dödsmetall och trance pumpat in i öronen och gett mig energi under intervallpassen.

Det jag kanske har tappat lite är tystnaden. Att springa i egna tankar, lösa problem och rensa huvudet. Det finns för och nackdelar med att träna med airpods. Kanske blir det ett löfte för nästa år, att vartannat pass ska vara utan? Jag tar och suger på den idén lite medan jag smälter mina 300 mil.

Och nu då?

Ja, året är ju inte slut än. Det finns fortfarande tid kvar att springa fler mil och kör jag fyra mil till så har jag sprungit exakt dubbelt så långt som förra året. Vår runstreak fortsätter ju också så klart. I morgon jubilerar vi till och med men det tar vi då. Tills dess ska jag njuta av att årets stora mål är i hamn. Trehundra mil.

Det är bra långt det.