Hösten har inte bara krupit ner över Östersund och Jämtland, där frost och minusgrader nu gjort sitt årliga intåg. Även i Stockholm har de kalla och klara kvällarna tagit överhand efter en sommar av varierande väderkvalitet. Det gör mig ingenting. Jag är ju i grund och botten en höstknarkare av rang. Har alltid gillat årstiden och jag hoppas att alltid få göra det. Lite tjockare jacka, höga kragar, mössa, fredagkvällar i långkalsonger och tofflor på fötterna.
Och så löpningen. Gärna på höstkvällar och varför inte lite regn och rusk också? Alltså jävlar vilken livskvalitet det går att krama ur de här månaderna, håller ni inte med? Men livet och löpningen då?
Långpassen görs inte hemma
Ja, just nu flängs det en del i huvudstaden. Istället för att häcka sönder hotellrum utan fönster på minusvåningar, spela live casino utan spelpaus eller utländska casinon utan bankid så passar jag på att köra lite längre löppass. Jag är sedan ett tag tillbaka inte superflitig på långpassen när jag är hemma. Att de inte blir av just på Frösön och i Östersund har jag inte riktigt forskat kring. Men, det finns så mycket annat som tar fokus där så då är det enklare att dra ut på en snabb halvmil-mil istället för att mata 20-25 kilometer och vara ute två-tre timmar.
Bortsett från löptävlingarna i sommar så var det senaste riktigt långa långpasset just i Stockholm. I maj. Av årets fem längsta pass så har fyra skett i kombinationer med Kungsholmen, Söder, Gamla Stan, Skeppsholmen, City och Djurgården. Ett av passen har varit på Frösön. Av alla pass över två mil sedan 1 mars så har två varit hemma.
Som sagt. Långpass istället för att häcka hotellrum.
Gästlöpning hos RunAcademy och löpskolning
Det som jag nu i höst har börjat med, och tänker fortsätta med, är att gästträna med löpgruppen RunAcademy. Både Maria och jag anmälde oss till höstterminen som drog igång för ett par veckor sedan med fördelen att det här finns både i Östersund och en rad andra städer runtom i Sverige. Bra koncept och så är det fint med spikade tider då man kommer ut och får sig både löpskolning, sköna intervaller och höstluft i lungorna.
Fast vänta nu. Löpskolning? För någon som gör halvmaran på drygt 1:25?
Ja faktiskt. Efter min första termin med just RunAcademy 2018 så fick jag ett helt annat mindset kring löpning. Visst, det är enkelt att bara dra ut och springa men jösses vad det går att finslipa detaljer till det bättre. Idag kan jag se tillbaka som på epoker i löpsammanhang. En före 2018. Och en som pågår sedan dess. Jag föredrar helt klart den pågående när jag kapat mina tider på i princip alla distanser jag ställt upp i. En kvart på en redan snabb halvmara liksom.
Med det sagt. RunAcademy i Stockholm har den stora fördelen att ha flera grupper utspridda både i stan och över veckodagarna. Förra måndagen körde jag med Östermalmsgruppen och i tisdags så med Kungsholmengänget. Veckans pass hade fokus på trail. Stockholmsgrupperna i city får ju ta man vad man har och Kungsholmenlöparna möttes upp på Långholmen. Det bjöds förvisso på grusvägar och ett par-tre rötter att lyfta fötterna över. Men trail? Nope, inte alls. Någonstans.
Däremot ett sjuhelvetes tempo. I alla fall i mina ben och det kändes himla fint så klart.
Kvällen efter blev det en olidligt seg runda med trötta ben runt Kungsholmen. Vackra vyer och härlig skymning och så råkade jag eventuellt springa förbi en mataffär mot slutet och komma ut med en påse lösgodis. Något ska man väl ha för besväret, eller? Kungsholmen i höstformat går verkligen inte av för hackor. Det var nästan så att jag drog ner på tempot med flit för att få njuta lite extra av solnedgången över stans olika stadsdelar.
Jag menar. Löpning istället för hotellrum. Ni vet.