Ett dygn i Seattle (knappt). Det var vad vi hade innan vi skulle hem till Europa igen, efter två veckor på rull i de kanadensiska bergen. Då får man prioritera och valet var faktiskt inte helt självklart. Seattle dräller av upplevelsealternativ men eftersom vi är svaga för höga byggnader så åkte Space Needle, stans mest kända landmärke, snabbt upp i toppen av vill-göra-listan.
Space Needle är långtifrån stans högsta byggnad så för egen del spanade jag ganska hårt mot Columbia Center, vilket är högsta kåken i Seattle (286 meter). Men när vi såg att rymdnålen ingår i The World Federation of Great Towers (WFGT) så klubbade vi beslutet.
Varför?
Vi verkar ju mer eller mindre medvetet samla på höghusen i den skaran. Jag menar, bara på den här Kanada-resan gjorde vi två nya, Calgary Tower och Vancouver Lookout, så varför inte göra hattrick när vi ändå hade ångan uppe?
Det här är Space Needle
Space Needle byggdes inför Världsutställningen i Seattle 1962 och invigdes samma år. Namnet kommer av rymdhysterin som rådde, där tornet består av ett ”flygande tefat” högst upp. Med sina 184 meter var det här Seattles högsta byggnad från öppnandet fram till 1969. Själva utsiktsvåningarna ligger kring 158 meter ovanför marken. Totalt sett är det här det fjärde högsta utsiktstornet i hela USA (Stratosphere Tower i Las Vegas är högst).
NAMN Space Needle
HÖJD 184,4 meter
BYGGSTART 17 april 1961
INVIGT 21 april 1962
SPECIAL Roterande glasgolv
HITTA HIT Google Maps
Vi höll på att inte komma upp
Från hotellet på Seneca Street / 5 Ave hade vi bara två kilometers promenad, raka vägen längs 5 Ave. Längs just den avenyn löper också Seattle monorail, vilket mycket väl är ett transportalternativ då dess ena ändstation är borta vid Space Needle.
Eftersom vi inte bokat några biljetter på förhand så letar vi upp en biljettautomat väl på plats. Den gillar dock inte kontaktlös betalning, så Apple Pay i våra mobiler är bara att glömma. Några fysiska betalkort kan vi inte heller trycka in då de ligger kvar på hotellrummet. Space Needle är ju en jätteattraktion och borde gilla diverse olika betalmedel. Tänker vi.
Vid biljettkassan med fysiska personer av kött och blod är skylten tydlig. ”Cashless”. Lugnt, vi har inte ens kontanter på oss. Vi beställer två biljetter och trycker fram mobilen för att blippa betalningen.
Nope. Ingen blipp här inte. Man behöver ett fysiskt kort och man behöver använda chipet.
Vi frågar för säkerhetsskull en gång till men nej, fysiskt kort är ett måste. Vi går åt sidan en sväng och diskuterar situationen. Under tiden hinner ett annat sällskap också bli nekat av samma anledning. De går därifrån. Vårt alternativ är att helt enkelt skita i alltihop och göra något annat. Vi måste ha sett bedrövade ut…
…för plötsligt hör vi ett ”Hey guys…” från kvinnan i biljettluckan. Hon vinkar oss till sig och medan vi är på väg fram ser vi hur hon stämplar två biljetter. Hon överräcker dem och säger ”Here you are!”. Vi tittar på varandra och sedan frågande på kvinnan, som med ett sympatiskt leende tydliggör situationen med ett ”You’re good to go!”.
Vad säger man?
Precis i rätt tid på dagen
Med två färskpressade biljetter i våra händer gjorde vi entré nere på markplan. Här är det en utställning om historien bakom Space Needle och man får också en liten skymt av souvenirbutiken som finns. Sedan blev det en hissresa upp till drygt 150 meter med en guide som berättade lite (mycket) kring allt vi såg längs vägen. För ja, det är ”utanpåliggande” hiss.
Guiden i hissen förresten. Hans tal på vägen upp var verkligen precision ner på hundradelen av en sekund. Han började prata/rapa sammanhängande meningar direkt när vi klev in i hissen och blev klar precis på millisekunden när hissdörren öppnades och vi klev ut…
…till en härlig utsikt över Seattle och 360° state of Washington. Downtowns skyskrapor med arenorna Lumen Field och T-Mobile Park strax bortanför. Elliott Bay med all båttrafik. Lake Union, som vi åkt över med bussen några timmar tidigare. Lake View Cemetery, där bland annat Bruce Lee ligger begravd. Och mycket annat.
Tiden på dygnet var i det närmaste perfekt. Dagsljus när vi kom upp som sedan följdes av en fin skymning och med ett Seattle som tändes upp allt eftersom. Det är något speciell med att se en skyline förändras så här. Jag gjorde samma tajming i Willis Tower tidigare i år och gör lätt om det när tillfälle ges.
Glasgolv och en roterande restaurang
Efter att ha gått ett par varv på utomhusterrassen tog vi Oculus Stairs ner till det roterande glasgolvet och The Loupe, restaurangen. Just golvet var en av nyheterna vid renoveringen 2017. Ett helt varv tar 45 minuter så mitt tips är att slå sig ner för lite mat eller en drink medan stan passerar utanför och nedanför.
Vi gav Space Needle nästan tre timmar, i mina ögon sunt spenderad tid. På utsiktsplatser som de här brukar jag ge det ett varv för att ta in vad jag ser, ett varv för fotografering och hinner det skymma och bli mörkt så blir det ju ytterligare minst ett varv. Ni fattar. Här tog vi ju oss dessutom tiden till en drink, när vi ändå inte hade några tider att passa.
Som avslutning på kalaset blev det ett varv i butiken innan vi begav oss tillbaka till hotellet. Allt som allt en himla fin upplevelse med bonusen att vi ens kom upp överhuvudtaget. Vi tackar den fina kassakvinnan en extra gång. Utan henne – ingen Seattle-skymning från 155 meter.
