Tunis urgamla medina och boutiquehotellens hosh

De behagligt varma Medelhavsvindarna sveper in över Tunis. Vi är i mitten av maj och den tryckande sommarvärmen har inte riktigt nått den afrikanska kontinentens allra nordligaste delar. Än. Vi är nöjda med det, där vi sakta promenerar genom det som är det nya Tunis. Efter en sväng på en lokal matmarknad, med tillhörande dofter och intryck, och en trevlig lunch på ett av stans alla hotell är det snart dags att ta ett steg tillbaka.

I tiden.

Framför oss väntar nämligen stans gamla delar och det som 1979 blev ett världsarv på UNESCO:S berömda lista. Medinan i Tunis. En av de största och bäst bevarade av sitt slag i hela Nordafrika med anor så långt tillbaka som 700-talet efter att vår tideräkning började.

Bab el Bhar

Stadsmuren som omgav det gamla Tunis är till stora delar borta sedan slutet av 1800-talet. Den revs under det franska styret när Tunis skulle moderniseras. Bab el Bhar, ”Havsporten” var en del av denna mur och den är en av få fragment som fortfarande står kvar. Den får idag symbolisera gränsen mellan det nya Tunis avenyer och affärer och de gamla stadsdelarna med al-Zaytuna-moskén och medinan.

HITTA HIT | Bab el Bhar

I medinans gränder

Att passera porten från den nya sidan och irra bort sig i den gamla medinan är lite som att ställa tillbaka klockan. Fast till ett annat sekel. Till en första anblick är Tunis gamla stadsdelar ett kaos, virrvarr, av gränder utan vare sig struktur eller ordning. Men när antropologer på 1930-talet fördjupade sig i medinans utveckling fann man det som skulle kunna vara en struktur baserat på sociokulturell planering snarare än geometrisk.

Och visst nej, det är inte direkt Manhattan vi vandrar runt på och vädersträcken tappar man snart helt kontrollen över.

Det är charmigt där i gränderna. Vår lokala guide tar oss med till den delen av medinan där det pågår mest vardagsliv och där lokalbefolkningen hänger. Det märks på förhållningssättet. Knappt en enda gång blir vi indragna i butiker för att bli påtvingade krimskrams till sönderprutade priser.

Vi kan lugnt gå igenom och utan hets kunna titta på vad vi vill, smita in i en gränd för att ta härliga bilder eller bara känna dofter och ta in kulturen i vår egen takt. Vi tar oss tiden. Och den står nästan lite stilla.

Boutiquehotellen och fenomenet hosh

Snart övergår affärer och stånd till mer vanliga gränder, där caféer och restauranger tar plats. Vi slår oss ner vid ett par av dem, under ett tak av klätterväxter. Jämfört med andra delar av Tunis medina är det ett lugnt sorl här. Lokalborna dricker kaffe. På kullerstenen rullar leveranser till butiker och caféer fram. Flanörerna får ta ett steg åt sidan när vesporna ska fram. Tillbakalutat och skönt.

Här och där står portar på glänt. Jag stoppar in huvudet i några av dem och upptäcker små innergårdar. De kallas för hosh och är som en innergård, en plats för skugga och avskildhet mot medinans intensitet. Ibland är det bara en tom yta där man hänger tvätt men det kan lika gärna vara en liten fontän eller växtlighet. Takhöjden? Enorm, det är som regel himlen.

Bakom vackra anonyma dörrar döljer sig också små boutiquehotell, ibland inte större än fem-tio rum. Vi har fått tips om ett par av dem så vi knackar på. Och har tur. Vi får komma in och kika. I sedvanlig stil med en hosh i mitten och hotellrummen med dörr ut mot innergården. Ja men det är ju så här man ska bo om man vill hitta sängplats i centrala Tunis. Under rätt säsong är priserna dessutom förmånliga.

En avslutning vid Place de la Kasbah

Efter att ha snurrat runt i medinans vindlande gränder några timmar kommer vi ut vid Place de la Kasbah. Tunis öppnar upp och här i området ligger bland annat regeringskansliet. Kanske inte så konstigt då att det här var en central plats för de demonstrationer som kom med Jasminrevolutionen 2011, vilken senare fick spridning och utvecklades till den Arabiska våren.

Vi hoppar in i vår väntande buss och kryssar sakta ut från stan. Sidi Bou Said står på agendan och lite vet jag vad som väntar om någon timme. Men just nu tar jag in intrycken från medinan i Tunis. Den tar sin tid och energi men är man nyfiken och går in med öppna sinnen så får man massor tillbaka. Och kanske en och annan påse med lokala fynd.

Detta var en pressresa arrangerad av Tunisiens turistbyrå. Texter, bilder och åsikter är alltid eget material.