Efter att ha gått lös på både Volvo och BMW så här i provkörningsdjungeln kände vi att det var läge för något mer… otippat? Jag googlade runt lite olika bilmärken och landade kring att det där med Mazda kanske vore värt ett försök. Har ju inte kört något sådant sedan mormor och morfars gamla 626-modellen från 1992-nånting. Det borde rimligtvis ha hänt lite sedan dess, eller hur?
Återigen då. Jag är fortfarande ingen bilnörd. Det där med överliggande drivaxelkedjor, varminsprutad femlitersturbo, oljefiltrerat varmluftsinsug och servostyrd knacksensor överlämnar jag med varm hand till behörig mekaniker hos en vettig verkstad. Däremot vet jag att kamaxel är något som drabbar frisörer efter lite för lång och trogen tjänst (eller hur det nu var). Då kör vi!
Mazda3 Vision (2015)
3-serien är den näst minsta i modellutbudet från japanerna och finns i ett antal olika utföranden. Först och främst som Sedan och KombiSedan, som sedan kan utrustas i olika nivåer. I tur och ordning från enklaste och billigaste har vi Core, Vision, Optimum och Vision R. Den mest lämpade för oss på pappret är VisionR. Det är värstingen i serien med en 2-liters bensinmotor på 165hk, enbart manuell låda samt bara som KombiSedan.
Nu fanns det dock ingen VisionR för provkörning men för att känna på serien som helhet tar vi ut en Mazda3 Vision. I det här fallet handlar det om 2.0-litersmotorn på 120hk med en manuell växellåda att rycka och slita i.
Det som lockar en del med just Mazda är att den verkar väldigt välutrustad redan från grunden. Som standard finns en 7″ pekskärm, navigation, mörktonade rutor och även döda-vinkelvarning plus lite annat mer eller mindre nödvändigt lull-lull. Just navigation har vi ju redan avfärdat då det ändå inte piskar mobilapparna på fingrarna, som oftast har betydligt mer väluppdaterade kartor än de biltillverkarna skickar med.
Hur som helst. Den är ju ganska snygg ändå, ”vår” Mazda 3 Vision, och det var väl lite känslan när jag redan från början surfade runt på Mazdas webbplats. Sköna linjer och så ser den ändå hyfsat elak ut framifrån. Bilens starkaste kort?
Efter våra jobb sätter vi oss i bilen och rullar iväg för en kvällstur. Visst sitter vi okej men jag sitter nog bättre än Maria, som ganska omgående ger återkoppling på sätets utformning. Nej, det är inga sportstolar och det finns inget som fångar upp kroppen om en drar på en lite kurvigare väg. Och jag håller med, det andas inte direkt premium här. Men så är det, på pappret, inget premiumpris heller.
Vi testar lite aggressivare körning och tyvärr är ju det här en motor som är så långt från våra önskemål som vi kan komma. Den är rejält trött och det händer inte något nämnvärt när vi stampar plattan i botten. Enligt pappret ska den här motorn dricka kring 0,51/mil vid blandad körning och ner till 0,43/mil vid landsvägskörning. Vi noterar också att VisionR med sin bensinmotor dricker 0,58 vid blandad och 0,48 vid landsvägskörning.
Ljudnivån i kupén är också högre än vad vi är vana vid från vår nuvarande Volkswagen Passat. Det är ju också en del av komforten och frågan är hur möra i huvudet vi skulle vara efter en helt vanlig 70-milstripp i den här kärran. Ställer mig en aning tveksam till det.
Så var det ju det där med interiören, som kanske är mitt känsligaste ämne. Mazda har anammat det som BMW gör så bra i 3-serien, med en reglageknapp (HMI Commander) mellan sätena för att styra funktionerna som visas på 7″skärmen. Bra lösning det där, med att inte behöva flytta handen så långt. Tyvärr faller det ju lite i och med den manuella växellådan, eftersom handen då tenderar att flytta på sig mer än om det är en automatlåda. Ytterligare ett skäl att köra automat med andra ord.
I övrigt, vare sig bu eller bä. Reglagen sitter där de sitter men det är inte särskilt upphetsande. Återigen, det är ingen premiumbil och därför kanske inte så konstigt att materialet interiört känns lite plastigt. Inte något lågvattenmärke på något sätt men inte det där lilla extra heller.
Vad vore våra provkörningar utan det obligatoriska bagagetestet? Nu har jag tyvärr ingen bild därifrån men golfbagen gick faktiskt in även i en Mazda3 Vision. Givetvis med de längsta klubborna urplockade men så är det ju alltid. Utrymmesmässigt rent generellt förvånar den en aning, den är rymligare än den ser ut.
Vad finns då att säga om Mazda3 Vision? Bra grundutrustad, snygga linjer och lite mer rymlig än den ser ut att vara. Däremot andas den budget på flera fronter och så var ju motorn här kopiöst tråkig.
+ Den är ganska snygg ändå.
+ Vettigt utrustad redan från början
+ 7″-skärmen. Elektronik kan de i alla fall, japanerna.
– Med lite tillbehör, blir den verkligen så billig?
– Komforten med säten och ljudnivå
– Motoralternativen i 3-serien är tunnt.
– 120hk-motorn med manuell växellåda? *klick på filmen*
Snygg, gillar bakdelen, själv tokgillar jag min mini cooper kramis Diana
Ah, mini cooper. Såg dem i massor i Milano framförallt för några år sedan. Den är lite fulsnygg, den där. 🙂
Jag har en vision plus. Och jag är väldigt nöjd med den. Motorn tycker jag är helt okej. Men det är ingen sport bil. Men resor på 40 mil utan stopp går bra ljud nivån i kupén är mycket bättre än tidigare Mazda 3.
Ah, det låter fint ändå. Ljudnivån var ju inte superspännande när det här ”testet” gjordes, vilket gjorde den ganska lätt att avfärda. Då. 🙂
[…] Att det är en bil i det lägre prissegmentet skvallrar framförallt kupékomforten om. Det är ganska högt vägljud, må så vara att det sitter dubbdäck på, men ändå såpass att vi båda reagerar. Stolarna är helt okej men inte något som sticker ut. Inte i klass med vare sig Volvo eller BMW men bättre än den Mazda vi provkörde tidigare i höstas. […]