Nu stänger jag sommaren (och delar av hösten)

Vi är i mitten av september. Söderut verkar sommarvärmen hänga kvar lite till men i Jämtland och Härjedalen lär vi inte känna av den förrän nästa år. Dagarna här uppe är däremot vackra och kvällarna är både mörka och kyliga. Och norrskenen ska vi väl knappt ens tala om. De har dansat på himlavalvet flera gånger i veckan som gått.

Det borde betyda att sommaren en gång för alla nu är över. Och även hösten, på sätt och vis, trots att den knappt har börjat. Jag återkommer till det lite längre ner.

I vilket fall. Sommaren var fin. Obeskrivligt fin. Lite hetsigt tempo emellanåt men vi hade många otroligt härliga upplevelser från början av maj till mitten av september.

En del av det som hände

Vi har gjort enkla utflykter. Som att hämta en bortflugen drönare på fjället (!), ginprovning i Härnösand, ostprovning, uppleva Tännforsen mitt i vårfloden, firat midsommar på en fjälltopp, promenerat Lysekil, sett Tjurpannan mitt i massa väder, SUP:at i Funäsdalen, varit på fjällkonsert plus resor till hufvudstaden, Skåne och Göteborg i både jobb och privata syften.

En större utflykt hann vi också med. Något större. Vår roadtrip i Kanada lämnade oss knappast oberörda. Fantastisk natur, vandringar, valsafari, husbil, höga hus, slingrande vägar och mycket annat. Det kommer ännu mer blogg än det jag redan skrivit, var så säkra.

Vi har tränat också. Tydligen är jag, trots bristande dedikerad löpträning, i såpass bra form att jag gör halvmilen på en bra bit under tjugo minuter. Tänk vad blandad träning med både intensiva pass och skitenkel fys på mattan framför TV:n kan göra. Everest-utmaningen hann vi också få ihop. Så sent som idag faktiskt. Sådär lagom tajming innan…

Nu händer det

…morgondagens operation. För ja. Nu händer det. Korsbandet ska på plats. Det är väl med lite blandade känslor men den största är ändå att det ska bli skönt att få det gjort. Jag längtar inte direkt till den långa rehabprocessen men samtidigt har jag ju det senaste året verkligen lärt mig att även de enkla träningspassen gör nytta. Kanske har det varit bra med en lite mer segdragen process så sett, där jag fått dra ner på vissa träningsmoment, istället för att gå från maxmaxmaxträning rakt in i ultralågintensiv rehab.

Så. Sommaren var nog redan stängd sedan ett par veckor men idag stänger jag också hösten. I alla fall när det kommer till upplevelser, träning och jobb. Fast rent återhämtningsmässigt har den ju bara börjat.

One more thing

Hur bommar man då igen sommaren och hösten 2024? Jag vet inte hur ni hade gjort men jag ville göra det ordentligt. På att-göra-listan i morse kvarstod vår Everest-utmaning, ytterligare en höstupplevelse i fjällen och att göra en fjälltopp som jag suktat efter i flera år.

Med en helt osannolikt fin höstdag i Funäsdalen fanns det ju sonika bara ett att göra. Löparskorna på. Ånnfjällets 1300 meter höga topp i blickfånget. Milsvida vyer över Härjedalen. Och ännu ett par-tre mål i hamn inom loppet av de drygt två timmarna vi var på fjället idag.

Upplevelsebanken är därmed rejält fylld. Nu tar jag det härifrån.