Provkörning – Volvo V60 Crosscountry D4 AWD

Efter att ha provkört en Volvo V60 D2 och känt på modellen så var vi sugna på en värre version och vad en sådan skulle kunna erbjuda. Att äga en Kinetic D2:a finns ju inte på kartan av flera skäl, däremot en D3 eller allra helst en D4 om det ska vara Volvo över huvudtaget. Det var dock inte helt enkelt att få loss någon för provkörning men tillslut så fick vi nyckeln till en Volvo V60 Crosscountry D4 AWD.

Nu börjar det bli tjatigt men jag är alltså ingen bilmekaniker eller ens i närheten av det, vilket jag också påtalat i samtliga inlägg kring det här med privatleasing. Jag orkar helt enkelt inte skriva mer om kromade överliggande kamaxlar, TMPS, PMS och hyperventilerade turboinsug. Ni har nog redan fattat grejen.

Volvo V60 Crosscountry D4 AWD (2016)

Vi sätter oss i en ganska välutrustad Volvo V60 Crosscountry, vilket här betyder fyrhjulsdrift och högre markfrigång (bland annat). Inget som vi har satt som krav på vår lista men som så klart ska göra bilen en smula annorlunda att framföra än en ”vanlig” V60. Det här är ändå närmare en sådan bil som vi kan tänka oss att äga kontra D2-sömnpillret vi redan testat.

Under huven hittar vi en dieselmotor på 190hk som enligt pappret ska dricka 0,51l/km vid landsvägskörning, 0,57 vid blandad och 0,68 vid stadskörning. Interiört (som jag av någon anledning missade att fota) har vi skinnklädsel, digital förardisplay, 6-stegad automatlåda och allt sånt som kan tänkas behövas. Plus den där ”floating console”, som jag fick förklarad för mig i D2-inlägget.

Som brukligt tog vi ut bilen på en miniroadtrip utanför Östersund för att få känna på lite olika typer av körning, allt från 110-väg till slingrande landsvägar och en stunds stadskörning. Av säljaren fick vi också vet att det i den här modellen sitter en äldre motor, som tydligen både dricker mer och har högre ljudnivå. Om det tänker jag inte säga så mycket, jag upplevde kupéljudet som fullt normalt och bränsleförbrukning under en provkörning är sällan något en bygger statistik på. Kanske allra minst med en D4…

Det som lyfter den här bilen är helt klart interiör och förarmiljö, som jag själv anser mig vara kräsen med. Den digitala förardisplayen (som saknades i D2:an) är på plats och bidrar helt klart till en mer modern känsla, tillsammans med Volvos ”stora” Sensus-skärm på 7″ (som försvinner till höger i bild). Det är lite synd att den så att säga sjunker in i instrumentpanelen (skärmytan är flera centimeter djup) men så är det väl med teknik som är några år gammal, framförallt i kategorin skärmar.

Något annat som också känns lite förlegat är ju den här panelen (floating console) med alla knappar. Varför alla siffror (likt en gammal knapptelefon) fortfarande är kvar går ju att diskutera, jag anar en kvarleva från förr och när nästa version av V60 kommer inom ett par år utgår jag från att den är väck och ersatt med samma Sensus som återfinns i nya V90. Touch är framtiden. Även i bilar, även om jag själv föredrar knappar för att kunna känna mig fram utan att behöva släppa ögonen från vägen.

Utöver det tekniska så sitter en ju faktiskt fantastiskt skönt, det är ju knappast någon nyhet och ett generellt drag vad gäller Volvo både idag och tidigare. Kort och gott – jag gillar förarmiljön. Mycket.

Vi fick aldrig med oss någon golfbag ut för det obligatoriska testet av bagageutrymmet men vi vet ju sedan D2-provkörningen att det inte är några som helst problem. Ur med de längsta klubborna så går den med god marginal in på längden. Vi har nog insett att vi inte behöver så mycket mer utrymme. Passaten vi har idag är ju som är en idrottshall i jämförelse.

Att köra då. Volvo V60 Crosscountry D4 AWD kommer enbart med en sexstegad automatlåda. Visst hade det varit skönare med den åttastegade lådan (som finns i andra V60-modeller) men det är inget som vi hinner reflektera nämnvärt över under våra korta timme med bilen.

Bra fart blir det också när en stampar plattan i botten och med det tunga vridmomentet på 420Nm drar den ordentligt redan på låga varv, en ”vanlig” framhjulsdriven V60 D4 ligger på 400Nm så helt efter är inte heller den modellen. Trots att det är en Crosscountry med högre frigång så tycker i alla fall inte jag att skogsmullekänslan infinner sig. På gott, för min personliga del.

Efter drygt en timme återlämnar vi nyckeln till säljaren och summerar provkörningen. Nja, vi är inte ute efter en Crosscountry och nja, fyrhjulsdrift kan vi klara oss utan. I övrigt är vi ganska nöjda och kan konstatera att det är skillnad på V60 och V60. Det här var betydligt närmare det vi själva kan tänka oss. En liten hit- och shitlist kring just den här bilen ska så klart avsluta även det här inlägget.

+ Interiören, både vad gäller komfort och visuellt. Som gjort för långa roadtrips.
+ Världens säkraste bil out of the box? Ja, så är det.
+ Svart är en bra färg på en inte särskilt elak bil i övrigt.
+ Dubbla diskreta utblås bak, ja det är en fånig designgrej som jag gillar.
– Floating console känns lite gammal. Sifferknappsats?!
– Även värstingmodellen av V60 ser ganska snäll ut, trots råa fälgar.
– Utsläpp på 149g/km är högt, en vanlig D4 automat ligger på 120g/km.
– Miljöklassad? Nix. Snarare 3000:- i bilskatt per år. Eh… *klick på filmen*