I jakten på en eventuellt nästa bil har vi ägnat oss åt att provköra bilar i höst, främst Volvo och BMW men även Mazda, en Ford och så körde vi en Honda i San Francisco. Vissa märken har vi struntat i helt, av olika anledningar som jag inte tänker gå in på här. Men. Det finns ju faktiskt ett alternativ till och det är att fortsätta köra den Volkswagen Passat som vi idag redan äger. Sedan vintern 2013 har vi kört tusentals mil och den har rullat på fantastiskt bra så det finns absolut anledningar till att fortsätta köra den.
Så vi tar väl det igen då. Ni vet, det där med framaxlad drivmedelslina, åttastegad automatisk manuell växellåda, femcylindrig högerhjulsdrift, semikondenserad katalysator och intverterade parkeringssensorer. Let’s go bilrecension!
Volkswagen Passat 2.0TDI R-Line (2010)
Det här är alltså en Volkswagen Passat R-Line, 2.0TDI-motorn på 170hk samt DSG-lådan (automatväxlad alltså). Utöver det är den utrustad med parkeringssensorer fram och bak, avtagbar dragkrok, kurvljus och lite annat lull-lull.
Vi köpte den alltså i mars 2013 då vi ville ha både en större bil men framförallt en bränslesnålare sak att åka i, jämfört med den SAAB 9-3 som vi ägde innan. Det kanske låter konstigt att köpa en större bil som ska dricka mindre soppa men faktum är, med facit i handen, att så ändå blev fallet.
Den hade gått runt 13000 mil när den blev vår. En långmilare med andra ord (3700 mil per år, då den togs i bruk sommaren 2009) och som tjänstebil hade den servats exemplariskt. I övrigt föll ju även både färg (svart) och interiör (skinnklädsel) oss i smaken.
Brukar ni klappa om er bil och berätta för hen hur bra hen är? Ja, ni också alltså? Vi gör det ibland och creddar med jämna mellanrum HappyBlack (japp, den heter så!) för hur bra hen är. För faktiskt är det helt galet så bra den rullat. Visst har den varit inne på reparationer, saker har ju en förmåga att slitas på bilar, men vi har varit lyckligt förskonade från större ras och annat. Ja, förutom när den där husbilen backade på oss i somras. Fast efter en gedigen service så har den nu en helt ny front och nylackad huv. Att tvätta huven och inte känna ett enda stenskott är i alla fall inte jag bortskämd med.
Soppaförbrukningen går, på landsvägskörning, inte att klaga på alls. Rekordet i antal mil på en tank är från när vi körde Köpenhamn till Östersund, via lite omvägar kring Trollhättan. När vi körde in på macken hemma hade vi 4 mil kvar på tanken. Då hade vi rullat 128 mil! Förbrukningsmässigt satte jag personbästa förra sommaren, med ett snitt på 0,46l/mil på de 70 mil jag körde. I stadskörning så dricker den så klart mer men som långväga färdmedel är den weltklasse.
Mitt största problem när det kommer till att byta bil och framförallt byta märke är det där med interiören, som jag har varit inne på tidigare. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör att jag antingen gillar eller ogillar något utan jag går mycket på känsla. Maria är inte lika kräsen när det kommer till den biten. Att då lämna SAAB, vars interiör jag avgudat sedan jag var liten, blev ett ganska stort steg. Och nej, Passaten är inte särskilt rolig interiört. Det är den inte. Det står jag fortfarande fast vid, så här tre och ett halvt år senare.
Men.
Det är tysk effektivitet. Den är fri från krimskrams. Ren från onödiga knappar. Och så känns den kvalitet. Framförallt känns den kvalitet. Inte det där plastiga som finns i billigare bilar och inte det där hysteriska, där tillverkaren samlat 241 knappar och slängt ut dem i närheten av förarplatsen. Var sak på sin plats, kort och gott. Pluspoäng för de utfällbara facken ovanför skärmen, perfekt för mobilerna!
Annars är bilen tyst, med en vettig ljudnivå i kupén. Trots att den nu rullat över 20000 mil så är den också fri från skrammel. Det är också något som känns Volkswagen på något sätt. Gjord för att rulla långt. Efter 70 mils körning känns det inte nämnvärt i kroppen heller. Visst har jag suttit bättre i andra bilar men de här stolarna är skålade och sköna.
Bagageutrymmet då. Ja, vi har ju lyckats packa in oss för flerveckorsresor flera gånger och det där med golfbag är inga som helst problem (även om Volvo V60 verkar ha mer utrymme på bredden). Dessutom har vi fått in två golfvgagnar på det och ändå kunnat dra över insynsskyddet. Kort och gott – den sväljer en del. Ni minns väl mitt stolta inlägg från tidigare i somras?
Finns det då verkligen inga negativa saker med den här bilen?
Jodå, det jag hängt upp mig mest på under de här åren är att Volkswagen Passat är ganska ospännande att köra. I min värld har det i slutändan med interiören och förarmiljön att göra. Garanterat. För dels är den ju riktigt pigg med sina 170hk och drar riktigt fint men den där spänningen finns inte riktigt där. Och jag sjunker inte ner riktigt lika djupt på långkörningarna och njuter av upplevelsen som jag gjort i andra bilar. Den tar oss från punkt A till punkt B utan några problem. Men inte heller så mycket mer därtill. Det beror ju så klart vad en är ute efter. Jag personligen älskar roadtrips och resan mellan punkt A och B är en del av upplevelsen. Vad exakt det sitter i kan jag dock inte svara på. Eh.
Jag har också saknat blåtandsanslutning till mobilen. Det där med att koppla med sladdar till AUX för att köra musik eller fippla runt med headsetsladdar och annat är verkligen 2010. Men så är det ju en 2010:a också.
En annan detalj är skatten som ligger på ganska höga 3800:- per år, det är ganska osexigt. Framförallt när den även har höjts en del efter att vi köpte den.
Så, för att summera drygt tre års ägande av en Volkswagen Passat. Vi är fantastiskt nöjda, den har rullat långt över förväntan och tagit oss högt och lågt både i Sverige och utomlands. Bränslesnål och billig i servicedrift. Tyvärr har ju skatten höjts på senare tid och så är försäkringspremien inte helt gratis heller, av någon märklig anledning.
+ Bränsleförbrukningen! Tanka fullt (~68 liter) och långkör så åker du lätt 120 mil.
+ Kvaliteten. Baserat på antal saker som gått sönder. Weltklasse.
+ Rymligheten. Golfbagar, semesterpackning. Den sväljer allt! På samma gång!
+ Vanlig bil, gott om kunnande, så många personer kan inte ha fel och så vidare.
– Vanlig bil. Alla kör den.
– Funktionsduglig interiör men ganska ospännande.
– Årsskatten är ganska saftig.
Sist. Om bilen levt upp till förväntningarna? *klick på filmen*
Hur mycket har bilen kört alltså hur många kilo?
När var det sista gång du bytte kamaren
Är allt i bilen i bra skick motor, växellåda osv…
Och vad är sista priset? Om du ger oss bra pris då är vi redo att köpa den
Skriv gärna dit telefonnummer
Hehe, den är såld för fyra år sedan.