Det senaste året ändå. Vilket år! ”Ja-aaa, pandemijävel!” tänker ni då. Men idag tänker jag faktiskt på något helt annat. Som utvecklat sig till något riktigt bra. Idag är det nämligen Löpningens dag och jag tänker dela några tankar kring hur min syn på löpning både förändrats och utvecklats, dels under året som gått men också de två-tre senaste åren.
Så. Hur tänkte jag? Och hur tänker jag? Lite så här.
Runstreak sedan maj
För oss är det Löpningens dag varje dag för i maj 2020 hakade jag på Marias plan om att göra en runstreak månaden ut. Runstreak handlar kort och gott om att springa en engelsk mile på 1,61 kilometer varje dag. Vi har fortsatt sedan dess och just idag gör vi vår 281:a raka löpdag. Passen varierar. Ibland kortast möjliga och ibland långpass på ett par-tre mil. Ibland transportlöper vi till mataffären för att handla och jag joggar till och från passen gymmet, istället för att gå eller cykla. Enkla kilometer och så nyttjar man tiden på ett bra sätt.
Vi har siktet inställt på ett år och sedan fram till Kilimanjaro-resan (som blir svår att ta sig förbi med löpningen, vi vill inte utmana hälsan med att springa runt på 4-5000 meter över havet). Fast, ju längre fram den resan flyttas desto större är ju chansen att vi håller på lite till. Vi får helt enkelt se var det tar vägen. Något vi kan konstatera är att möjligheterna till löpning ändå är obegränsade, oavsett var man är och oavsett hur varmt eller kallt det är. Det senaste året sträcker sig det spannet från +35°C i Rom till -29°C i Östersund. Från löpning efter en golfrunda i Älvkarleby till magisk fjällöpning i Jämtland. Och så vidare.
Löpskolning och att slipa detaljer
Tänk vad naiv man är. Och har varit. För några år sedan trodde jag att jag hade stenkoll på löpning både vad gäller teknik, träning, rätt mängd och så vidare. Jag låg och skvalpade med tider kring 45-47 minuter per mil och 1:50 på halvmaran. 4:30 per kilometer tyckte jag ändå var helt okej när jag var ute på löprundor. För tre år sedan anmälde jag mig till en löpskolningskurs, mest för att se vad det innebar. Jag ska ärligt säga att min inställning från början gick åt ”Vad skulle de möjligtvis kunna lära mig som gjort femtioelva Göteborgsvarv och sprungit sedan jag kunde stå på benen?”.
Haha. Typ.
Tänk att man genom bara några enkla och uppenbara förändringar kan levla upp så snabbt. Tänk att förbättringspotentialen blir så mycket tydligare om bara någon kunnig person är där och upptäcker det. Det var ju inte sådär att jag gjort fel genom alla år utan det handlade mer om att se detaljerna. Som fick mig att slipa på dem. Det blev helt enkelt en stor ”Det var som fan!”-upplevelse och jag är helt ärlig när jag säger att jag ser på löpning på ett helt annat sätt efter den där våren för tre år sedan. Plus den där grejen att man faktiskt aldrig blir riktigt fullärd.
Mindre löpning – bättre resultat
Jag har inte sprungit särskilt långt genom åren, sett på helåret. Allt handlar dock inte om att bara dra ut och springa heller. Det handlar inte om längd eller mängd. Det handlar ju mer om hur och vad. Även här har jag fått mig en rejäl aha-upplevelse.
För tre år sedan började gymträningen ramla på plats. Inte att lyfta skrot alltså, det har aldrig lockat mig, utan mer gruppassen med både konditionsintervaller och fys. Jag överdriver inte nämnvärt när jag säger att det var då saker och ting började hända på riktigt. Förutom att passen både var och är varierande och roliga så började jag plötsligt märka hur mycket snabbare jag blev i min löpning, trots att jag faktiskt hade färre dedikerade löppass.
2017 var mitt personbästa på milen 46 minuter, på nästan uteslutande löpträning. De kommande åren kapade jag den tiden med två-tre minuter per år tack vare intervallträningen. I början av maj 2020 var jag för första gången under 40 minuter på milen och då hade jag bara hunnit göra knappt 18 mil i löparskorna sedan årsskiftet. Däremot hade jag två-fyra intevallpass i veckan sedan över ett halvår tillbaka. Man måste inte vara kärnfysiker eller mattegeni för att kunna dra en slutsats av det där.
Så, varför runstreak då?
Så. Om nu mindre mängd löpning och mer intervaller ger bättre resultat, varför håller jag då på med runstreak? Varför har jag satt upp ett distansmål om 200+ mil under 2021 (för det har jag gjort)? Det har nog mest att göra med att jag vill ha ett mål som känns mätbart och som är inom en rimlig gräns, utan att behöva tumma på något annat. Med 200 mil på helåret behöver jag inte kompromissa utan kan få det bästa av två världar (intervaller och ”tråk”-löpning). Jag hade kunnat sätta upp 3-400 mil för 2021 men då hade jag också fått dra ner på intervallerna och mata längd istället. Av erfarenhet vet jag ju att det är att motverka snabbheten. Och det roliga.
Runstreak är också ett enkelt sätt att komma ut varje dag men det bästa jag lärt mig under de här 280+ dagarna är att alla pass inte måste vara superkvalitet eller världsmästartempo. Är man sliten efter några hårda pass så är det helt okej att göra två kilometers löpning i lugnt tempo. Men, man gör ju också de här enkla passen istället för att sitta helt stilla en sån dag (vilket förmodligen hade varit fallet annars).
Att göra en kort runda på ett par kilometer tar faktiskt inte mer än 30 minuter i anspråk av ens liv. Då räknar jag med ombyte, löpning och dusch. Man behöver inte heller preppa sig med mat eller ens vatten. Det är en sån fånigt kort sträcka att man inte ens blir svettig. Men. Den blir gjord. Och det är det som är själva poängen.
Löpningens dag för mig
Som jag skrev ovan så är det löpningens dag varje dag för mig och oss. Hur länge vi kör på har vi ingen aning men det senaste året har verkligen betytt ett helt annat synsätt på löning än tidigare. Att löpning är en fantastiskt enkel träningsform visste jag sedan tidigare och det är nog en av anledningarna till att jag håller på. Men att den kunde vara så enkel och även förbättras så markant, trots att ”jag redan visste allt”, har varit en riktigt fin ögonöppnare de senaste åren. Att jag dessutom fick den insikten när jag var typ 38 och inte 18 tyder ju bara på att man lär så länge man lever.
Med det sagt tycker jag att vi firar löpningens dag idag. Med löpning. Precis som alla andra dagar. Men ändå lite mer just idag.
