Jobbavslut. After work. Kiev. Jobbsökande. Fjällcykling till Visjön. Jobbintervjuer. Träning. Timelapseprojekt. Jobbspikande. Match. St Olavsloppet. Midsommarfest. Flygning över Storsjön och...
Det gör ont. Konstant. Och det är inte så himla roligt som det låter (om det nu ens låter roligt). Det hela började för två veckor sedan då jag var ute på mitt första träningspass sedan mitten av juli (ja, jag vet att det var ett tag sedan).
Det är slut. Över. Finito. Och precis som jag önskade sist ("Hoppas det blir Cannavaro. Hoppas det blir Italien.") så blev det Gli Azzurri som tog tillbaka VM-pokalen, den underbart vackra skapelsen, efter 24 år på drift.
Då satt man här med den den obligatoriska träningsvärken efter Göteborgsvarvet 21km. Den här gången är det dock värt det mer än tidigare - mitt personbästa lyder nu 1:48:45 (mot tidigare 1:51:33 från 2000).
