Det är ingen kärlekshistoria direkt. Jag förstår inte hur jag lyckas men det verkar inte bättre än att jag missar Winnerbäcks besök i Östersund i höst. Varför? Jo, därför:
...i frestelse, utan fräls mig ifrån ondo så som bilköp. Madde var lite elak förut idag. Vi gick förbi en Black Pearl (fast den var blå, dock med skinnklädsel så lite känsla för detaljer verkar det som att ägaren har) och M passade på att undra...
Eftersom det är så gott som tomt i butiken plus åsynen av en kaffemugg så förväntar jag mig att han ska ordna det åt mig, utan några större omsvep. Därför blir jag en aning förvånad när han öppnar upp huvudet med det som kallar mun, sörplar vidare på kaffet och trött konstaterar...
Det finns få saker jag verkligen avskyr men när jag väl utsätts för dem får de mig att inombords vomera som en bakfull grävling med vinterkräksjuka och in-och-utvända tarmar som badar i saltpetersyra. Typ.
Alltså, det är lika bra att klargöra det på direkten. Östersund är en fantastisk stad och det finns många skäl till varför jag inte flyttat härifrån. "Jag hatar att flytta" är förvisso ett av argumenten men som sagt, det finns fler skäl. Faktiskt. Men så finns det ju de där små betydelsefulla (eller betydelselösa, beroende på hur man väljer att ta ställning i frågan) sakerna som man bara irriterar sig på...
bq. Ja, det är väl bara att bita i tån.
En inte helt genomtänkt mening swischade genom mitt huvud förut. Jag har nämligen ont i tån. Igen. Ska jag vara riktigt ärlig vet jag inte när det började men tankarna kring det startade i höstas någon gång. Vid ett av inomhuspassen sparkade jag i golvet (istället för på bollen, synnerligen ogenomtänkt) och där blev jag duktigt påmind om att något inte riktigt står rätt till i min tå på västerfoten. Den liksom gör ont. Typ.
Mitt i den hi-techvärld vi lever i finns det en stor skara människor som gör allt för att hänga med. Vissa lyckas inte alls, andra lyckas ännu sämre. Det är ju så många ord och termer som ska läggas på minnet.
Den här tisdagen kommer jag att kasta i papperskorgen när den passerar onsdag om en liten stund. Man ska förvisso vara glad för alla dagar men man måste också ha dåliga dagar för att uppskatta de riktigt bra dagarna. Den här dagen var lottad att bli usel, från början till slut. Nästan i alla fall.
Idag var det återstart av fotbollen med träning i Ås. Perfekta förhållanden egentligen (varmt, vindstilla och en förhållandevis fin gräsmatta) så med facit i hand undrar jag varför jag inte förvaltade dessa cirka nittio minuter på ett mycket lämpligare sätt.
