Men hejsan hoppsan! 2023 hände och med bara ett par dagar kvar är det väl läge att summera kalaset. Mycket har hänt och jag gillar tillbakablickar. Dels för att minnas alla trevliga upplevelser men också för att få lite perspektiv. Tittar man i sociala medier verkar det ju som att alla andra gör så mycket mer men alltså, nej? Och är det ens viktigt vad alla andra gör? Så klart inte.
Därför. En recap. 2023 i ett enda svep. Från bitande kyla (hej Vilnius och Funäsdalen) till stekande hetta (hej Neapel). Från folkpackade gator (hej Manhattan) till öde vidder (hej fjällvandringar). Från vintervyer (hej Östersund) till ett operationsbord (hejdå menisk), golf och champagne.
Januari
Det blev en ganska lugn januarimånad som spenderades på hemmaplan. Jag hade precis avslutat min runstreak och kört igång min aktivitetsstreak istället så det blev en hel del gym och konditionspass inomhus istället för mysiga löprundor i bitiga minusgrader. För minusgrader var det gott om.
Februari
Årets första utlandshändelse hände när Maria och jag åkte till Vilnius. Vi mötte Litauens huvudstad i peak-lågsäsong. Minimalt med turister. Minimalt med värme. Maximalt med varma kläder. Det är en vacker och enkel stad att turista runt i och vi turade runt i både kryptorna under katedralen, Gedimino-tornet, hippie-stadsdelen Uzupis och lite annat kul.
Utöver det här så bjöd februari på ett par vändor till Funäsdalen och vår då ännu inte färdigbyggda lägenhet, en sväng till Oslo och Köpenhamn, ett par norrsken samt skridskor och skidor på Storsjön.
Mars
Ett par-tre jobbresor. Utförsåkning i Bydalen. Långfärdsskridskor på Storsjön. Afterwork med franska turistbyrån. Längdskidor vid Storhogna. En parkeringsbot på gatan där vi bor (!). Samt en helgresa ner till Trollhättan. Ett evigt flängande och någonstans så finner jag mig ju ganska väl i det.
April
Första aprildagen ärade jag med grabbkväll i Trollhättan och Fredrik Andersson-show. Ett jävla roligt sätt att riva igång april på måste jag säga och även om jag kanske inte var i toppskick när jag åkte hem dagen där på så var det värt varenda minut.
Maria och jag fortsatte med småskaliga lokala äventyr som skidor runt Bynäset och återbesök på mysiga caféet Lon i Bällsta. Och just det ja, jag började gå på keramikkurs. Den såg man ju inte komma faktiskt.
I aprils senare halva åkte vi på årets andra utlandsvistelse när Warszawa, Krakow och Auschwitz stod på agendan. Det här var första gången i Polen för oss båda två och vi fick verkligen mersmak. Auschwitz lämnar så klart ingen oberörd, vilket vi hört på förhand och nu själva kan bekräfta. Jag har faktiskt inte bloggat om just den vistelsen, mest för att jag inte riktigt vet hur jag ska sammanfatta det. Det kanske kommer. Eller så kommer det inte.
Polen förresten. Vi åkte snabbtåget mellan Warszawa och Krakow vilket också blev en film för min Youtube-kanal. Den gick tokbananas och drog in nästan hundratusen visningar på bara ett par månader. Galet.
April rundes sedan av med en resa till norra Italien. Ett besök i Como hann vi med men i övrigt ägnades helgen mest åt familjeangelägenheter. Valborg firade vi spontant i Stockholm där vi poängbokade Clarion Sign och blev uppgraderade. Tackar!
Maj
Tillslut så kunde jag inte hålla mig utan slog till på en begagnad DJI Mini 2. Drönare alltså. Vi stack till Bydalen, försökte oss på en kort vandring till ett vattenfall men alla som varit i fjällen i maj vet ju hur blött det kan vara. Vi vände, slog oss ner vid en grillplats och njöt av blå himmel.
Golfpremiär, matstafetten i Östersund, en nattågsresa till huvudstaden och ett återbesök vid Sveriges geografiska mittpunkt. Det var vad maj erbjöd.
Juni
Ännu en nattågsresa, nu genom ett grönskande Sverige, inledde månaden som sedan följdes av Sagas student och golf(träning). Blanktjärnsrundan i Vålådalen hann vi också med när mina föräldrar besökte Östersund. Premiärvandring för dem och vi lyckades pricka in en riktig kalasdag, vilket jag bloggade om tidigare i höstas.
Någonstans där, i mitten av juni, tog dock mina krafter slut efter en galet intensiv period. Under ett stort internationellt event i Stockholm började jag känna mig krasslig och det följdes av en helg där jag mest låg på olika platser i lägenheten hemma på Frösön och stirrade upp i taket. Kan inte ens komma på senast jag var så kopiöst utslagen.
I slutet av månaden åkte vi på press/mediaresa till Tyskland. Där elcyklade vi längs Östersjökusten, cirka mellan Wismar och Rostock. Jag tror inte riktigt man förstår hur många småskaliga ställen det finns som man bara kör förbi. Den här resan visade verkligen på bredden, i ett område som många nog missar. Jag menar, man måste inte åka till Spanien eller Grekland för att få trevliga stränder. Just sayin.
Juli
Jag började juli med något som jag väldigt sällan gör just i juli. En flygresa. Senaste gången jag flög den här månaden på året var 2009 (ja, jag vet det för att jag vet). Sommaren brukar ju som regel spenderas på hemmaplan med svenska upplevelser.
Förutom att köpa ny träningsklocka så vandrade vi till vackra Silverfallet vid Snasahögarna och besökte Brudslöjan vid norska gränsen. Vi återträffade även några vandrarvänner från Kilimanjaro-resan och upptäckte Fettejeåfallet tillsammans. Dessutom överraskade Maria mig med en födelsedagsresa till charmiga Fjällnäs i Härjedalen följt av champagnebaren i Järvsö med ett par goda vänner.
Plus Funäsdalen då, där vi hängde en helg för att byggstäda och jobba med lägenheten som vi då fortfarande inte fått tillträde till.
Augusti
Månaden var bara ett par dagar ung när vi rullade söderut genom Sverige. Ett par stopp hos Kilimanjaro-vänner i Mariestad och Tranås. En sväng förbi Helvetesgapet i Dalsland (Ronja ni vet) där ett redigt åskoväder drog in över oss. Snabbvisiter i Tanumshete, Trollhättan, Vadstena och Drottningholm innan vi parkerade på Arlanda…
…och åkte till Neapel och Amalfikusten! Vi vandrade Vesuvius, besökte Pompeji, hyrde en Tesla och körde Amalfikusten och upptäckte Neapel ett par dagar. Vi gillar också att åka till ett ställe och hem från ett annat. Hemresan hade vi därför bokat från Milano så vi tog Italos snabbtåg dit upp via ett femtimmarsstopp i Rom där vi tog en fin promenad till bland annat Apelsinträdgården. Skönt strosa-tempo och semester på riktigt. Väl i Milano åkte Maria på en riktigt tråkig matförgiftning så det blev en mer eller mindre spännande resa hem till ett regnigt och kallt Stockholm.
Och sen hände det! Vi rullade norrut. Mot Funäsdalen. Mot det som blivit ett lite för segdraget äventyr. Mot tillträde. Mot det ”nya livet” med vår fjällägenhet! ÄNTLIGEN!
September
Afterwork med P och några vackra Stockholmsdagar inledde månaden som sedan följdes av Funäsdalen. Mina föräldrar kom upp och vi fick en fin hösthelg i Härjedalen, där vi tillsammans roddade runt i lägenheten, plaskade i vattenpölar med fyraåringen och såg fjällvärldens magiska färgprakt.
Månadens tyngsta var onekligen den hastiga och mycket oväntade bortgången av en före detta kollega, som satte en sorglig prägel på hösten.
Oktober
Jag hoppade upp på operationsbordet en tidig morgon i början av oktober och lät menisken få sig en rejäl omgång. Det här var första gången jag sövdes och det var ju i sig en upplevelse. Kanske inte helt optimalt att försöka jobba samma eftermiddag. Så här några månader senare så borde ju allt vara klappat och klart för återupptagande av löparkarriären men nej, där är jag inte alls. Fortsättning följer.
Jobbet tog mig till Jönköping och livet tog mig som vanligt till Funäsdalen. Oktober rundades sedan av på bästa möjliga sätt – årets första och enda långresa. Två ganska intensiva och fina dagar i New York…
November
…följdes av fyra betydligt lugnare dagar i Washington DC, en stad som verkligen imponerade på oss. Lite har jag bloggat om det och mer kommer det bli men helt klart en plats jag kan återvända till. Förutom NHL så hann vi med National Mall med Air & Space Museum och Arlington, för att nämna något.
I mitten av månaden var det grabbhelg i Funäsdalen där lite Vänersborgsfolk ramlade in och kryddade tillvaron. Jävlar vad trevligt det var!
Snön kom ju tidigt i år och la sig som ett vitt vackert täcke över både Jämtland och Härjedalen. Min rehab efter knäoperationen fortsatte med ett par återbesök hos sjukgymnasten. Ett par dagar i Malmö hann jag också med. Och så bokade jag nästa års första resa.
December
Skidskytte, julfester och Jämtland i sin bästa decemberskepnad. Där har ni årets sista månad i ett nötskal. Julen firade vi i Funäsdalen och trots att jag sålt min startplats i Vasaloppet så passade jag på att testa längdskidor när vi ändå har spårsystemet rakt utanför dörren. Visst håller knät för skidor på längden men inte för några nio mil. Det var, trots allt, ett klokt beslut att avstyra det där äventyret.
Decembers stora fundering ramlade över mig när vi packade bilen för nya dagar i Funäsdalen. Vi kan åka jorden runt på handbagage men när vi ska hänga fyra dagar i fjälläggan så är bilen helt proppfull när vi rullar från Frösön. Märkligt. Eller blir man bara slapp när utrymmet blir i det närmaste obegränsat?
Den tar vi och funderar på inför det nya året.
Kort och gott
Det var 2023 med sådär lagom korta (…) ord. Ett bra år. Ett väldigt intensivt år. Ett fint år. Ett märkligt år. Det var som det var och det blev som det blev. Vi är friska, förhållandevis hela och lever på så gott vi kan och vill. Det är väl det man kan göra av tiden vi har till förfogande på den här planeten. Och vi tänker fortsätta med det. 2024 next up. Vi ses väl?
Så inspirerande och roligt att läsa det ni gjorde under 2023! Och GJORDE det GJORDE ni verkligen! Ibland fattar jag inte hur ni orkar för det är inte ”lättsamt” att resa och de ”kräver” sin och kvinna! Men ….det är ju klart det beror också på var man befinner sig i ”ålderstrappan”! Att vara aktiv och göra nya upplevelser utgår ju från den enskilda individen och dess förutsättningar som gäller just då! Precis som du skriver Daniel ”utan att jämföra sig med andra”! Vi kom i alla fall iväg på en fin resa till vackra Kroatien i september som vi ff ser tillbaka på med glädje och som ger oss ny energi! Känslan av att klara av det efter allt som hänt under fyra år är otrolig! Kanske en ny resa 2024?! Vem vet! 🙏🌞🌞🌞
Gott nytt 2024 till Er båda Daniel och Maria!
🙏🌟🥰🥂
Så himla härligt att höra, Berit! Ibland förstår inte jag heller hur vi orkar man är man mitt uppe i saker så är det nog bara så att man kör. Vad fint ändå att Kroatien blev bra och att ni har ny energi, klart att ni ska sikta på något nytt fint litet äventyr även det här året! Och så får vi väl ta och styra upp en fika hemma hos oss va? 🙂
Gott nytt år!
KLART VI SES! Mitt nyårslöfte är att besöka er i Funäs. Så, då var det klart! 🙂
Och hjälpes vilket härligt år ni lägger bakom er, även om de svåra stunderna såklart också finns där. Det är livet. Döden. Och allt däremellan. Vi ses!
JA! Då jobbar vi för att styra upp något tycker jag! 🙂
Gott nytt år!